Ibland kan det där med veckomenyer och matplanering kännas som en typisk ”lättare sagt än gjort”-grej. Ja, det är grymt bra i teorin och inte ens särskilt svårt – men jäklar vad segt det kan vara att få till i praktiken. Med det i åtanke har vi satt ihop fem stycken vegetariska/veganska veckomenyer – inklusive inköpslistor och smarta tips – vilka vi hoppas kommer göra livet lättare för er och kanske till och med styra in er på rätt spår vad gäller ett grönare sätt att äta.
Alright, it’s time to dive deep into one of our favorite subjects all categories: plant based eating combined with being an athlete. Whether you’re already a plant based or vegan athlete yourself, you’d like to transition towards becoming one or just watched Game Changers and are curious about the subject, we hope you’ll enjoy this piece.
Var i hela världen börjar en när uppgiften är att presentera Emelie Forsberg? Gissningsvis har de flesta av er har koll på vem hon är redan nu – men vi bara måste ta tillfället i akt och berätta för er exakt varför Emelie är vår största förebild. Det känns onekligen som en ära att ha fått ett par minuter av hennes dyrbara tid, som den mamma, elitidrottare (i flera discipliner), författare, småskaliga bonde, entreprenör och äventyrare hon är. Vänta, va? kanske du tänker. Mamma, elitidrottare, författare, bonde, entreprenör, äventyrare? Jepp. Och då har vi bara skrapat på ytan.
Men först: vad är egentligen ekorrhjulet? Ordboken säger något i stil med en otacksam strävan genom livet, men vår moderna tolkning är mer omfattande än så. Vi använder termen när vi pratar om ett slitigt arbetsliv som erbjuder lite utrymme till att göra det vi i själva verket vill. När vi känner oss lite allmänt lost vad gäller riktning i livet. När det känns som att allt vi gör är att räkna ner till helgen. När vi enträget arbetar för att tjäna pengar, men där samma pengar till synes försvinner i intet. När vi kommer på oss själva med att dagdrömma om ett helt annat liv gång på gång. Listan är ändlös. Om du skulle vilja ha mer tid till att hinna andas, kanske möjlighet att ägna dig mer åt dina intressen och känner dig redo för ett liv med mer liv, men inte direkt vann på lotto förra veckan, går det att fly ekorrhjulet? Går det att skapa ett liv med mindre arbete och mer frihet utan att riskera din och din familjs välbefinnande? Ja och ja!
I trädgårds- och odlingssammanhang hamnar fokus lätt på vårens alla mödor, då jorden ska gödslas, frön sås, plantor avhärdas och tidsplaner hållas. Där i juni lägger sig sedan lugnet en smula, när allt är på plats, och trädgården ger ofta ett kontrollerat och ordningsamt intryck. Men så vips har det blivit mitten på augusti, och vår trädgård har förvandlats till en djungel. Rader är ett minne blott – här breder zucchiniplantorna ut sig som om det inte fanns någon morgondag, vintersquashen har sedan länge flytt sin tilldelade plats och gurkorna har skapat en ogenomtränglig barriär i växthuset. Tomaterna hänger i tunga klasar, palsternackans blast sträcker sig halvvägs till skyn och grönkålen liknar palmer mer än något annat. Och som över en natt har precis varenda gröda mognat, och allt det där som vi gått och sneglat och klämt på hela sommaren attackerar oss plötsligt när vi öppnar grinden. Ät oss nu eller så går vi förlorade!
Sätt en stund åt sidan varje vecka för att planera för vad du ska äta och skriva en inköpslista. Se till att du inte är stressad när du sätter dig ner – då blir det mycket svårare att få det till en positiv vana. Handla sedan mat en gång i veckan, företrädesvis tidigt på dagen när du har påfyllda energidepåer och förmodligen inga ohanterbara cravings. Vi hör ofta folk säga att de inte har tid att planera en veckomeny, och varje gång har vi lust att säga hallå där – om så är fallet har du nog inte tid att inte planera. Planerandet kommer garanterat att spara tid (och energi. Och pengar). På en timme kan du lätt planera för en hel veckas middagar (och lunchlådor) och skriva en inköpslista (särskilt när du fått in vanan). Lägg till en timme till det och du kan förmodligen riva av handlingen också (lite mer, kanske, beroende på hur nära butiken du bor). Sammanlagt snackar vi två-tre timmar. Föreställ dig istället att behöva ägna tid åt att komma på vad som ska lagas samt gå till affären varenda dag – verkar det inte troligt att detta skulle ta mer tid än så i anspråk? Eftersom hösten ofta för med sig brist på energi och begränsat med dagsljus är det just att vara försiktig med tidstjuvar som kan göra hela skillnaden för såväl fysiskt som mentalt välbefinnande. Om du har matsituationen under kontroll kanske det plötsligt finns tid att sticka ut på en löprunda efter jobbet, innan solen går ner? Kanske blir det lättare att hålla sig till hemlagad mat istället för take out och mat levererad till dörren när du är hungrig och det är mörkt, kallt och blött ute? Om life management var en olympisk gren skulle matplanering och veckomenyer vinna guldmedaljen, det är ett som är säkert.
Before we begin: my birth story is a positive one. You might wonder where it’s all going to go at times, as you read, but fear not – the ending is as happy as can be, and the road there a quite incredible roller coaster of a ride I wouldn’t want to be without. That doesn’t mean labor isn’t painful or the biggest challenge most people will ever face, because… well, because of course it is. But I left that labor ward feeling like a freaking superhuman, and that’s the message I’d like to share: that giving birth can be the single most empowering thing you’ll ever do (or witness, if you’re a birth partner). So. Let’s begin.
Denna recension har skrivits i egenskap av ambassadörer för Icebug och vi har mottagit skorna som del av vårt ambassadörskap.
När vi hörde att Icebug skulle komma att lansera en sko denna sommar som designats i samarbete med Tove Alexandersson blev vi förstås extremt exalterade. Hon är en stor förebild och idol för oss – en orienteringsvärldsmästare, skyrunner och ett stort uthållighetsidrottsfenomen – och vi visste såklart att vi skulle vilja testa skon som hon hjälpt till att ta fram. Capra marknadsförs inte helt överraskande som en skyrunning-sko, vilket helt enkelt betyder att skon är framtagen för snabb löpning i bergsmiljö, med långa, branta upp- och nedförslöpor och mycket utmanande teknisk terräng. Sophia och jag har båda sprungit vår beskärda del av bergslopp här i Sverige – KIA Fjällmaraton nu senast – och vi tror definitivt att dessa skor skulle vara perfekta för till exempel det loppet.
Vad är det då vi söker i en sko som passar för bergslöpning? Ja, en som är tålig, väger lite och känns trygg i teknisk terräng, framförallt, och Capra möter samtliga krav. Ovandelen känns stadig och borde rimligtvis kunna utstå en hel del, samt skydda fötterna från flygande stenar och utstickande grenar. Med en s.k. “rock shield” i mellansulan hålls dessutom framfoten skyddad. Sulan som helhet har bra grepp och kan hantera det mesta i terrängväg.
Dessa skor är också snabba, följsamma och lättviktiga, vilket gör det lite enklare att navigera långa nedförslöpor, rötter, stenar och klippor. Visserligen bor vi inte i fjällen, men jag använder dem på många av mina snabbare pass och intervallsessioner liksom när jag springer i mer teknisk terräng här på vår ö.
En annan detalj som man kanske inte tänker på omedelbart när det gäller löparskor är huruvida de dränerar väl. När man springer i bergsmiljö är det onekligen vanligt att stöta på såväl vattendrag som myrar, där fötterna oundvikligen kommer att bli blöta. I dessa situationer behöver du skor som dränerar väl – och dessa gör just det. Medan vi saknar myrar just där vi bor så har jag rykte om mig att hoppa i havet med skor och allt på, direkt efter en löptur under varma sommardagar, och sedan springa de resterande 500 metrarna hem. Detta är inte bara ett fiffigt sätt att kyla ner sig på, utan också att hålla skorna rena 🙂
Yttersula
RB9X-yttersula gjord av återvunnen gummi. Har 3.5 mm mösterdjup med stora ytor av markkontakt, vilket bidrar till riktigt tryggt grepp över stenar, rötter och klippor.
Mellansula
Jag skulle vilja kalla dämpningen i denna sko lekfull. Den är följsam och ger en skönt studsig känsla, vilket bidrar till att skon känns snabb att springa i. Därtill har skon en “rock shield” i framdelen som ger ytterligare skydd mot vassa stenar och rötter som man landar på.
Ovandel
Ovandelen är tillverkad av 100% återvunnen PET-polyester från plastflaskor och textilrester, samt är utrustad med en TPU-mudguard för extra skydd. Den framstår som tämligen tålig, och kommer skydda dina fötter från vassa stenar och grenar/kvistar/rötter.
Passform
Passformen är något smalare än modellen Outrun (vilken recenserades här nyligen), men har fortfarande tillräckligt med utrymme i tåboxen. Icebug rekommenderar att gå upp en halv storlek jämfört med din vanliga, och jag testade både min vanliga 43 samt en 44:a och hade svårt att bestämma mig, men valde 44 och är väldigt nöjd med det.
Medan dessa skor riktigt glänser i bergen och på tekniska, smala stigar så använder jag dem till allt, i slutändan. För det mesta roterar jag mellan mina skor och greppar de som är torrast för tillfället. Det som jag gillar allra mest med Capra är att de är jäkligt sköna redan när man sticker iväg, lättviktiga och greppar fint i tekniska partier. Jag brukade springa mycket i Salomon-skor förut och om jag vågar mig på en jämförelse så skulle jag säga att dessa är lika modellen S/Lab Sense 7, vilken är deras lättviktiga sko för terränglopp. Jag tänkte att det kunde vara kul att lista några av de lopp här i Sverige som vi antingen genomfört eller planerar att delta i som jag tror att Capra-modellen skulle passa perfekt för. Dessa skulle i så fall vara KIA Fjällmaraton, vilket Sophia och jag sprang som duo förra året, Vemdalen Fjällmaraton, vilket var vår introduktion till svensk bergs- och myrlöpning 2017, och Höga Kusten Trail, vilket Sophia kom trea i förra hösten. Vi rekommenderar alla dessa varmt, så skynda till anmälan!
Specifikationer
Vikt: 285 g (Herr) / 240 g (Dam) Drop: 7 mm Mer information: Icebug.com
Share this:
Om du uppskattade detta inlägg (och måhända andra också), så kanske du skulle vilja stötta oss genom Patreon? För så lite som 30 kr per månad skulle du hjälpa oss något enormt mot att kunna skapa mer av det innehåll som du tycker om, samt hålla vår blogg reklamfri. Och om Patreon inte alls är din grej, kom ihåg det här: varje gång som du gillar, kommenterar, lagar eller bakar ett av våra recept, rekommenderar oss till en vän eller på något annat vis sprider vårt namn så gör du oss en stor tjänst som vi uppskattar varmt. Tack snälla för att du är en del av vår strävan mot en grönare värld!
We thought a quick little look at what our garden looks like after a cold May and a – so far – warm and sunny June could be fun, so we decided on sharing a photo tour. The status is overall quite good, despite a few mishaps over the past few months. Crane fly larvae destroyed our expected early spinach harvest, so we had to re-sow and ended up getting a smaller-than-ideal yield due to the unavoidable bolting in early June, but a yield nonetheless! We’ve then also had to battle slugs big time, but after a few weeks of relentless killing, trapping and applying Ferramol, it seems we have the situation more or less under control. On a brighter note: pak choi is a new favorite crop. Easier, yummier and more fuss-free vegetable must be hard to come by, and we’re hooked. Note though, that just like spinach, pak choi bolts (goes to bloom) when peak summer arrives. In other words: shoot for spring and fall harvests instead.
Jag minns så väl när jag hittade till Karolines Instagramkonto @sjalvhushallningsprojektet för första gången, eftersom jag omedelbart kände “så vill jag också leva” när jag började titta på alla vackra bilder och läsa hennes fina små texter om att rå sig själv, att bo på landet, odling och kärleken till naturen. Vi hade flyttat till Sverige ganska nyligen, och det hade väl gått upp för oss relativt snabbt att vi hade hittat hem på fler plan än ett, där i stugan i skogen och med en begynnande köksträdgård utanför fönstret. Här hade vi Karoline och hennes sambo Alex, ett par i vår ålder som verkade leva livets liv på en Skånegård. Fick man verkligen känna så? Att det är i tystnaden och lugnet med naturen runt knuten som man vill leva, långt bort från stadsliv, vilda karriärdrömmar och dyra prylar?
