Grönsaksodling för nybörjare

Du omges av andra som odlar tillika berättar vitt och brett om mängderna grönsaker de skördar i trädgården, och du skulle hemskt gärna själv ge det en chans – men var i hela världen börjar man?

Vi är i ärlighetens namn inte alltför långt borta från att vara nybörjare själva – den här sommaren blir vår tredje som vi kan titulera oss odlare – och kanske är det precis därför som vi kände en önskan att skriva det här blogginlägget. Ja, helt enkelt eftersom vi… förstår. Vi förstår den fullständigt övermäktiga känslan när folk omkring diskuterar komposteringsmetoder, mineralsammansättning i jorden, olika sätt att beskära träd och buskar på samt hembryggda näringslösningar. Vi förstår all förvirring och alla till synes “dumma” frågor som dyker upp, och vi förstår frustrationen när saker och ting går snett. Men vi vet också precis hur underbart det är att odla grönsaker och kan inte understryka nog vilken lycka och glädje det för med sig. Det gör att vi inget hellre vill än att inspirera andra till att upptäcka samma magi som vi har hittat. Därför har det här inlägget fått se dagens ljus, kort och gott. Läs det från början till slut eller hoppa runt efter smak – och dela det förstås gärna med alla aspirerande gröna fingrar runt omkring dig!

Click here for post in English: Vegetable Growing For Beginners

Jord och jordhälsa

Till att börja med: allting börjar och slutar i och med jorden. Ett av våra favoritcitat i odlingssammanhang lyder såhär: “Jordbruk handlar om att skapa god jord. Växterna odlar sig själva” (Josef Carey, 59 Degrees Soil Biology). Som du troligtvis redan har snappat upp i diverse klimatrelaterade diskussioner på sistone rymmer jorden under våra fötter ändlösa möjligheter att binda kol, stabilisera ekosystem och säkerställa vår livsmedelsförsörjning. Sakta verkar det gå upp för oss att en del av de moderna jordbruksmetoder som vi använder oss av inom konventionell odling idag kanske inte är de allra bästa ändå, sett till planetens långsiktiga välmående. Termer såsom regenerativt jordbruk och permakultur hörs mer och mer frekvent, och det är naturligtvis oerhört glädjande. Förhoppningsvis är det här början på en (strävsam) resa mot att återställa jorden över hela världen till det den en gång var, och bruka den varsamt och i harmoni med naturen i fortsättningen.

Men vad behöver du veta om jord innan du ger dig på att odla din egen mat? Ja, först och främst: ju friskare och starkare jord, desto friskare och starkare växter. Med andra ord är det värt tid och kraft att ta hand om jorden din, och det kan mycket väl vara det allra vikigaste lärdomen i hela det här inlägget. Och för att du ska kunna ta hand om den, så är det onekligen klokt att ha koll på en del grundläggande fakta, vilka vi kommer presentera här. Så. Jord är en levande struktur i allra högsta grad och är hem åt – förutom dina utvalda växter – maskar, svampar och tusentals andra mikroorganismer. Dessa jordinvånare bryter ner (med andra ord, de äter upp och utsöndrar) organiskt material i jorden, och gör den därmed näringsrik och förbättrar dess fuktbevarande egenskaper. Detta ständiga bearbetande av jorden gör den också luftig, vilket i sin tur betyder att rotsystem har lättare att etablera sig och växa sig stora och kraftiga i alla riktningar. Med andra ord är kontakten mellan mark och jord helt avgörande. När vi lägger en så kallad markduk i botten och bygger på med köpejord uppepå säkerställer vi ytterst effektivt att inga av dessa fantastiska jordförbättrare får komma in “genom dörren”, och vår jordhälsa kommer sakta men säkert att gå utför. Genom att istället ha kontakt med marken och regelbundet tillsätta organiskt material – såsom löv, gräsklipp och annat växtmaterial – till jorden matar du mikroorganismerna och ser till att din jord håller sig frisk och glad.

En fullständigt genialisk metod för att ta hand om jorden kallas för täckodling. Medan detta kan kännas alldeles för avancerat att ta till sig vid första anblick, så lita på oss – det här är definitivt värt att skaffa sig koll på, och inte är det minsta komplicerat heller. Täckodling innebär rakt upp och ner att vi istället för att lämna jorden kring grödorna bar (var i naturen ser vi något sådant knasigt?) och bara vänta på att ogräset ska breda ut sig, så täcker vi istället med olika typer av trädgårdsskräp, som t.ex. gräsklipp eller löv. Man lägger helt enkelt ett ganska tjockt lager (5-15 cm) växtmaterial där inga grödor växer (mellan rader och plantor, dvs.) och fyller på när det har sjunkit ihop väsentligt. Täckodling för med sig ändlöst med fördelar, och när du väl har börjat kommer du aldrig att sluta. Jordtemperaturen hålls mer stabil, fukt hålls kvar istället för att avdunsta (vilket i sin tur innebär rejält minskat bevattningsbehov) och du kommer knappt se röken av något ogräs. När du täckodlar skapar du dessutom mer eller mindre en kompost i själva bädden, eftersom du matar mikroorganismerna uppifrån med allehanda godsaker. Maskar och annat kommer sakta men säkert dra ner grässtrå för grässtrå och bryta ner dem under jord, och därmed skapa en långsam tillförsel av näring till jorden, samtidigt som den hålls luftig och fuktig. Kändes det här övermäktigt nu? Bli inte rädd. Allt det egentligen innebär är att du lägger en “filt” (av växtmaterial) runt fötterna på grödorna för att skydda dem, och att denna filt långsamt matar mikroorganismerna som lever i jorden. Plättlätt. Lite arbete i början, javisst, men sedan: inget ogräsrensande, knappt något vattnande – och så förstås ståtliga växter och frisk jord.

Jordbruk handlar om att skapa god jord. Växterna odlar sig själva.

Josef Carey, 59 Degrees Soil Biology

Vi skrev ovan att du mer eller mindre skapar “en kompost i själva bädden” när du täckodlar. Vad menar vi med det och vad tusan är egentligen en kompost? En kompost är kortfattat en jordförbättringsmaskin som så gott som driver sig själv. Du öser på med olika typer av växtmaterial och skapar någon form av organiserad hög, och en tid senare har alltsammans blivit till jord igen. Transformationen har vi förstås våra älskade maskar och mikroorganismer att tacka för, eftersom den sker som ett resultat av deras ätande och utsöndrande. Det finns många olika sätt att bygga en kompost på, och vi har inte tillräckligt med utrymme här för att djupdyka in i det ämnet, men den enklaste, mest fundamentala konstruktionen involverar inget mer än någon form av ram (om du använder trä, se till att det är obehandlat) som har placerats rätt på backen (inga barriärer mellan marken och växtmaterialet vill vi ha, eftersom det skulle hindra mikroorganismerna att skrida till verket). Innanför ramen är det sedan bara till att lassa på med lager efter lager av trädgårdsrester, och ungefär en gång om året sätter du en grep i högen och vänder runt alltsammans. Och kom ihåg: det gör ingenting om det kvarstår växtdelar av olika slag, utan du kan tillsätta kompostjorden till dina bäddar ändå. Eventuella bitar kommer bli bra mat till maskarna däri istället. Med andra ord, släng för guds skull aldrig bort (eller bränn upp) växtmaterial från trädgård och tomt utan se till att det hamnar i en komposthög eller blir till täckodlingsmaterial istället. Gammal jord från krukor hivas med fördel också på komposten när säsongen har lidit mot sitt slut. Man skulle kunna säga så här: din kompost är din trädgårds alldeles egna återvinningsstation.

Är täckodling och upprättandet av en enkel kompost då allt vi behöver göra? Inte långt ifrån. Det finns ett par grejer till som kan vara kloka att överväga. Att tillsätta gödsel till jorden är ofta både nödvändigt och uppskattat, även fast du matar den med organiskt material och kompost. Alternativ här är t.ex. ko-, häst- och hönsgödsel, vilka du antingen kan komma över på en närliggande gård eller köpa på säck från affären. Gödseln blandar du sedan ner i jorden innan frön sås eller växter planteras. Notera: om din kompost är riktigt, riktigt näringsrik (t.ex. Bokashikompost eller annan form av matavfallskompost) kan du klara dig väl utan köpegödsel. Matavfall innehåller betydligt mer näring än trädgårdsrester, och ger således kompostmaterial med mer krut i.

När grödorna väl är på plats och täckmaterialet har lagts runt om dem, så är det bästa sättet att boosta dem under säsongens gång att näringsvattna. Mer om detta i avsnittet Underhåll nedan.

Sammanfattning jord och jordhälsa

  1. Se till att det är kontakt mellan mark och jorden du planterar i.
  2. Tillsätt näringsrik kompost och/eller gödsel innan du sår/planterar.
  3. Tillsätt organiskt material till jorden genom att täckodla under hela säsongen.
  4. Se till att du inte låter något trädgårdsskräp gå till spillo genom att upprätta en enkel kompost.
  5. Näringsvattna under säsongens gång.

Olika sätt att odla på

Det finns en hel uppsjö varianter av trädgårdar och typer av odlingsplatser, och vad ditt val faller på kommer till stor del bero på: 1. karaktären på ytan du har tillgång till 2. hur mycket jobb du är villig att lägga ner vs. hur mycket pengar du är villig att spendera samt 3. önskad omfattning på hela kalaset. Man kan odla en rad olika ätbara växter i krukor på balkongen eller uteplatsen, till exempel, och skapa sig en köksträdgård utan att ens ha tillgång till mark. Krukorna behöver utrustas med något form av dräneringshål i botten samt ett fat så växterna inte står med blöta fötter, men resten är mer eller mindre upp till din egen kreativitet. Tomater, gurka, aubergine, chili, sallat, morötter (under förutsättning att krukan/kärlet är tillräckligt djupt) och alla möjliga slags örtväxter lämpar sig alla bra att odla på detta vis – se bara till att du läser ordentligt på fröpåsen så att sorterna du väljer inte är de allra mest storvuxna som kommer att ta över utrymmet helt och hållet. För det mesta finns det lågväxande, buskiga alternativ.

Odlingslådor och pallkragar av olika slag är himla populära, och utgör ofta ett fint, prydligt inslag i trädgården. Dessa är himla praktiska och lättarbetade eftersom jordytan är upphöjd, vilket innebär betydligt mindre böjande, och de mindre, åtskilda ytorna kan inte sällan kännas lättare att hantera för en nybörjare. Du kan köpa pallkragar och lådor i olika storlekar och utföranden, eller bygga dina egna (se vår Guide to Building Your Own Garden Boxes för en titt på de vi har snickrat ihop). När ramarna väl är på plats är det en god idé att lägga ett lager wellpapp eller tidningspapper på marken, alternativt gräva bort grässvålen – detta för att förhindra ovälkommet ogräs i lådan. Wellpappen/tidningspappret kommer brytas ner efterhand, och ska inte ses som en stängd dörr mellan jord och mikroorganismer, utan enbart som ett sätt att bli av med ogräs och ge dina utvalda grödor så mycket plats och näring som möjligt. Normalt sett så håller lådor/pallkragar fukt sämre än grävda bäddar, så att vara noga med vattningen blir extra viktigt. Det kan vara lite klurigt att veta hur mycket vatten som faktiskt behövs i början, eftersom ytan kan se genomblöt ut även fast det är snustorrt bara 10 cm ner. Det enklaste tricket är att helt sonika sticka ner ett finger i jorden och känna efter, när du tycker att du har vattnat tillräckligt. Är det torrt en bit ner – vattna mer. Snart kommer du ha lärt dig hur mycket vatten just dina bäddar behöver. En fördel med lådor, å andra sidan, är att jorden tinar upp och blir varm tidigare än i en bädd i marknivå, vilket innebär en längre odlingssäsong för den som vill.

Det tredje alternativet är bäddar mer eller mindre i nivå med marken, som vanligtvis inte omgärdas av någon ram eller liknande. Dessa kan vara gigantiska – som de vi ser utmed landsvägarna – eller små, små markplättar, och de kan antingen vara grävda eller något upphöjda (eller en kombination av de två). I det första fallet tar du bort grässvålen och gräver nedåt så djupt som du vill. Normalt kör vi på ca 20-30 cm, eftersom vi har otroligt mycket sten här och därmed mycket att skyffla bort. Om din jordmån framstår som lite mer lättarbetad och odlingsvänlig kan du bara gräva bort grässvålen och sedan luckra upp den existerande jorden nedåt med en grep, för att därefter fylla på med organiskt material samt kompost/gödsel, och eventuellt också lite köpejord om det behövs. Om du inte känner för att gräva alls, så kan du istället skapa en upphöjd bädd direkt ovanpå marken. Detta gör du enkelt genom att lägga ut ett lager wellpapp eller tidningspapper (vilket, återigen, kommer brytas ner över tid) där du vill ha trädgårdslandet och sedan ösa på med jord ovanpå. Denna upphöjda bädd kommer, trots att den ser lite högre ut, fungera ungefär likadant som en grävd bädd (tänk bara på bäddens djup och grödorna du väljer att odla – rotfrukter som ju växer nedåt kanske inte kommer ha tillräckligt med plats). Bäddar i marknivå har en rad fördelar: de involverar inget material bortsett från jorden (inga lådor att köpa/bygga/underhålla), de håller fukt bättre och de är utmärkta för grödor som tycker om att sprida ut sig åt sidorna.

Perfekta nybörjargrönsaker att börja med

Efter lite funderande har vi satt samman en lista med vad vi tycker är perfekta grödor för nybörjare att ge sig i kast med. Anledningarna bakom dessa val är många. Först och främst, så betyder grödor som ger en stor skörd en rolig odlingsupplevelse. Det är inte ens i närheten av så tillfredsställande att ta hand om plantor i månader för att till slut kanske få en frukt eller två, mot att kunna tassa ut till trädgården och skörda hela famnar fulla till middag efter middag. Känslan av överflöd är obeskrivligt härlig i odlingssammanhang. Den ger självförtroende och glädje, och kommer få dig att aldrig vilja sluta odla. En annan anledning är givetvis att dessa grödor är relativt “enkla” att lyckas med. Det innebär inte att framgång är given, men med rätt attityd och metod borde ingen av de nedanstående ge upphov till särskilt mycket huvudvärk eller frustration för någon. Innan vi dyker ner i detaljerna kring var och en så passar vi på att reda ut en del begrepp som du kommer se en hel del av:

Förodling/försådd/förkultivering: Metoden där du sår frön i små krukor inomhus, omplanterar dem till större allteftersom de växer och förbereder dem på allra bästa sätt för livet utomhus så småningom. Detta är den rekommenderade metoden för alla de grödor som har en lång utvecklingstid – dvs. de som tar många månader från sådd till att de bär frukt – som t.ex. tomater, aubergine, paprika och chili, men är inte direkt nödvändigt för de flesta rotfrukter. Du kan köpa särskild såjord (på påse) som är speciellt framtagen just för försådder, men vi använder oftast vanlig planteringsjord redan från start. Med andra ord, det gör inte någon jätteskillnad. Men tillbaka till själva försådderna. Kom ihåg: när du har placerat fröna på jordytan i den lilla krukan och ska täcka med mer jord, platta aldrig till denna, utan låt den förbli lätt och “opackad”. Att jorden ska fuktas vid sådd och hållas fuktig under resten av plantans liv noterar vi här, men kommer inte påminna om vidare.

Direktsådd: Metoden där du inte förodlar utan istället sår fröna direkt på avsedd plats i trädgården.

Avhärdning: Processen där vi vänjer de plantor som vuxit upp i skyddad miljö inomhus vid livet utomhus. Under en till två veckor bör plantorna förflyttas till en skyddad plats utomhus under dagen, för att sedan tas in till natten. Man börjar lämpligen med ett par timmar, och utökar tiden allteftersom. Och se till att du verkligen kollar väderprognosen när det väl är dags att plantera ut plantorna permanent, så att deras första nätter ute inte bjuder på några köldknäppar. Då är det mycket bättre att vänta ett par dagar.

Gallring: När man sår hamnar ofta fler frön än nödvändigt i jorden – detta kan vara ett sätt att se till att åtminstone ett gror, bero på att fröna är pyttesmå och trillar ur handen eller vara en metod att markera en rad på. Så småningom kan det hur som helst betyda att du har alldeles för många plantor växande på samma ställe, och då gallrar du genom att försiktigt dra upp överflödiga plantor inklusive rot ur jorden. Detta kan du göra när de är i bebisstadiet, eller så väntar du lite och får en mikroskörd som bonus. Om du inte gallrar kommer världen knappast att gå under. Det enda som kommer ske är att varje enskild planta kommer sakna tillräckligt utrymme att växa sig stor på, så resultatet blir att du får en himla massa små morötter, t.ex., men inga direkt stora.

Täckodling: Se information under Jord och jordhälsa ovan

Näringsvattning: Läs mer under Underhåll nedan

Morötter

Användningsområde: Finns det en mer lojal och lättillgänglig grönsak? Rå som tillagad – moroten är en stapelvara i många, många hushåll världen över, och det av goda skäl. Vi gissar att du redan vet hur de används dock, så vi stannar där. Hemodlade smakar dock alltid godast, ska tilläggas.

Hur: Direktsådd är utan tvekan den enklaste och mest smidiga metoden för de flesta rotfrukter, då det är så gott som omöjligt att hålla rötterna raka (och därmed få raka, fullt utvecklade “frukter” så småningom) vid omplantering. En liten twist åt fel håll och det kommer bjudas på krokiga, pyttesmå morötter, med andra ord. Morötter kan sås tidigt – under vintern till och med – då fröna håller sig i viloläge tills dess att de känner att det är rätt tillfälle för dem att gro. Detta betyder dock inte att de inte kan sås vid andra tillfällen under året – för självklart kan de det. Vintersådd är enbart ett sätt att få till en extra tidig skörd och sprida ut arbetet en smula. Du sår när det passar dig, men mars-maj är en bra referens. Så fröna ca 1 cm djupt i rader som är ca 30-40 cm isär, och lämna ca 5 cm mellan varje frö i raden. Morotsfrön är dock små, och det kommer förmodligen trilla ner lite extrafrön här och där. Oroa dig inte – när de har grott och du ser precis hur dina morötter kommer att växa så gallrar du till lagom (5 cm) avstånd. Näringsvattna ett par gånger under säsongens gång för att riktigt boosta tillväxten, och täckodla gärna.

Såmetod: direkt
Sådjup: 1 cm
Plantavstånd: 5 cm
Radavstånd: 30-40 cm

Tidpunkt för sådd: egentligen nästan när som helst, men januari-juli för skörd samma år

Mangold

Användningsområde: Tänk på mangold som ett utmärkt substitut för sallat, spenat eller grönkål/svartkål – det är en vacker, högrest, storvuxen bladgrönsak där såväl stjälk som blad är otroligt goda att äta (ja, släng för allt i världen inte bort stjälkarna! Kokade al dente blir de nästan som sparris) och användningsområdena är många. Snabbfräst med vitlök i stekpanna, rå i sallader, lagd på smörgås som topping, som wrap… Och var förberedd – skörden kan bli riktigt stor om du sköter dina kort rätt (hint: vi fick ihop till 26 kg vårt första år). Förvälld och fryst blir den en guldgruva till vintern.

Hur: Mangoldfrön är relativt stora och lite “buckliga” till utseendet, och kan med fördel sås direkt på växtplatsen när jorden har värmts upp något (början på maj är en bra tidpunkt). Du kan också förodla mangold, men vi tycker att detta är lite onödigt (man vill vanligtvis ha ganska många plantor, så det blir snabbt tajt om utrymme inomhus). Så istället fröna ca 1 cm djupt, 10 cm från varandra, i rader med ca 30-40 cm mellan. Varje frö är egentligen en liten frukt som i sin tur kan innehålla uppemot 5-6 st individuella frön, vilket därmed kan innebära att viss gallring blir nödvändig (dvs. om fler än ett frö gror på samma plats). Gör i så fall detta när plantorna är omkring 10 cm höga, och ät de unga, bortgallrade bladen som sallat. När det senare är tid att skörda, så kan du antingen skära av hela plantan vid roten, eller skära av enskilda blad ca 1-2 cm ovan jordytan. Vi gör det senare, och plantorna fortsätter sedan att producera nya stjälkar och blad från mitten hela säsongen (vilken fortsätter ända till frosten biter sig fast). Täckodling är jättebra för mangold, och en skvätt näringsvatten ett par gånger under säsongens gång är heller aldrig fel.

Såmetod: direkt
Sådjup: 1 cm
Plantavstånd: 10 cm
Radavstånd: 30-40 cm

Tidpunkt för sådd: maj-juni

Gurka

Användningsområde: Vi litar på att alla vet hur man bäst njuter av gurka. Kom ihåg att det alltid går att lägga in det som man inte hinner med att äta upp färskt.

Hur: Gurkplantor är relativt snabbväxande typer och bör inte sås för tidigt, eftersom de i så fall riskerar att ta över vardagsrummet helt och hållet mot slutet. För ja, dessa ska man helst förså inomhus för bästa resultat. Vi sår vanligtvis våra gurkfrön i april, och lägger då 1-2 st frön ca 1-2 cm djupt i en liten såkruka med jord. Vi låter dessa sedan stå på en varm plats tills dess att de har grott (med andra ord, tills dess att det har kikat upp något grönt), och ställer dem sedan under växtbelysning alternativt i ett ljust fönster. Plantera om i en större kruka (en och en) ett par veckor senare, och var försiktig med rötterna – gurkor är känsliga. När du flyttar plantan till den nya krukan, se också till att den hamnar lika djupt som den stod i den första. Stjälken ska kika upp ur jorden vid samma nivå som tidigare och inte bli begravd.

Se till att avhärda plantorna ordentligt innan du permanent flyttar dem utomhus eller till växthus. Gurkor växer bra såväl på friland och i odlingslådor som i krukor, men se till att de senare är på minst 10-15 liter. Om du odlar på friland/i lådor, håll plantorna 30 cm isär och raderna 100 cm. Näringsvattna sedan plantorna en till två gånger i veckan under hela säsongen för att ge dem kraft att fortsätta producera frukter, och skörda allteftersom gurkorna mognar. De flesta gurkplantor behöver också något form av klätterstöd, så ha detta i åtanke. Vi använder normalt bara vanligt snöre och knyter upp dem när det behövs, med hjälp av antingen störar eller väggar i närheten (i växthuset, t.ex.). Om du odlar dina gurkor utomhus och inte i ett växthus kan det vara klokt att slänga på fiberduk (se Nyttiga tips senare) de första veckorna – eller hela sommaren, för den delen, om det blir en kall en. Gurkor tycker nämligen mycket om värme. Täckodling rekommenderas.

Såmetod: förkultivering
Sådjup: 1-2 cm
Plantavstånd: 30 cm
Radavstånd:
100 cm
Tidpunkt för sådd: april-maj

Gröna bönor

Användningsområde: Vi älskar våra gröna bönor av olika slag! Godare och enklare grönsak att svänga ihop till en måltid är svår att hitta, eftersom tillagningen (vi gillar att ånga) bara tar ett par minuter i anspråk och den enda “smaksättning” som behövs är lite salt och kanske en skvätt olja eller klick smör. (Citronjuice kan också vara himla gott.) Gröna bönor kan vidare fräsas i stekpanna (se t.ex. det här höjdarreceptet på Kalla sesamnudlar och gröna bönor), och är utmärkta att frysa in till vintern. Vi borstar bort eventuellt skräp och fryser sedan dem som de är, utan att varken skölja eller förvälla (vi nyper dock av den lilla “kvisten” i ena änden, samt drar av eventuell tråd). När vi tar ut dem från frysen tillagar vi dem, och tycker att de behåller sin spänst bäst på detta sätt.

Hur: Gröna bönor (häri ryms brytbönor, vaxbönor, purpurbönor och skärbönor, egentligen) kan både förodlas och direktsås. Välj den metod som känns mest praktisk för dig. Oavsett om det blir inomhus eller utomhus så ska fröna ner i jorden relativt djupt – ca 3 cm – och vid direktsådd (alternativt slutplantering om du försår) ska plantorna stå ca 10-15 cm från varandra, och det bör vara 30-40 cm mellan raderna. Bönor gillar att växa luftigt, så det är sällan en god idé att placera dem alltför nära varandra. Beroende på sorten du väljer kan bönorna eventuellt behöva någon form av växtstöd, som t.ex. en spaljé, nät, störar osv., men många bönor växer på ett buskliknande sätt och klarar sig fint utan. Om du förodlar inomhus, kom ihåg att inte så fröna för tidigt – bönor växer ganska snabbt samt är känsliga för kyla, vilket innebär att du måste ha plats för dem inomhus ända tills det inte föreligger någon som helst frostrisk utomhus längre. Sådd inomhus i slutet av april är en bra idé, och glöm inte bort att härda av plantorna innan de flyttar ut för gott. Om du istället direktsår utomhus, så bör du ha tålamod och vänta tills dess att jordtemperaturen blivit ganska varm (omkring 12ºC), eftersom fröna annars kommer ruttna. Täckodling är, förstås, rekommenderat, men näringsvattning kommer inte behövas. Baljväxter – växtfamiljen som bönor tillhör – kräver inte särskilt mycket näring.

Såmetod: direkt eller förkultivering
Sådjup: 3 cm
Plantavstånd: 10-15 cm
Radavstånd: 30-40 cm

Tidpunkt för sådd: april-juni

Örter

Användningsområde: Gränslöst. Fantastiskt sätt att spara pengar på om du använder (köper) mycket färska örter från butiken att använda i matlagning. Alla örter är roliga att odla, men somliga är lättare och mer värda att satsa på än andra. Timjan, oregano, salvia och mynta är fantastiska att ge sig på redan ditt första år, eftersom dessa är så kallade perenna växter och kommer komma tillbaka år efter år utan att du behöver göra särskilt mycket alls. Dessa kan vara lite kluriga att driva upp från frö, dock, så här kan det vara värt att köra på köpeplantor från handelsträdgården istället, som du petar ner på lämpligt ställe. Basilika, persilja och dill är våra favoriter bland de ettåriga (nåja, persilja är tvåårig men det förbiser vi nu), och vi odlar dessa i stora mängder. Vi använder förstås mängder under säsongen, men ser också till att frysa in så mycket vi bara kan (basilikan brukar vi göra pesto av, och så fryser vi den istället). Få saker går upp emot att ta ut en påse galet väldoftande dill från frysen i mitten av vintern, det är ett som är säkert!

Hur: När det gäller dill så är direktsådd i form av bredsådd rekommenderat. Detta innebär kort och gott att du strösslar fröna över ytan du vill odla på (istället för att organisera fröna i rader) och så täcker du med 1 cm jord och håller det hela fuktigt. Du kan skörda, med hjälp av sax, när dillen är mellan 10 och 30 cm hög för bästa smak. Om du vill ha tillgång till färsk dill under en längre tid så är ett tips att sprida ut sådden litegrann. Med andra ord så sår du en del av ytan en gång i veckan under kanske en månads tid, och istället för att allting blir skördeklart samtidigt så har du dill i olika stadier.

Vad gäller basilika så försår vi alltid inomhus, och vi gör så i april. Basilika tycker inte om kallt väder, och om du – likt oss – bor på en plats där temperaturen även sommartid kan smyga ner under 10ºC så är det en god idé att odla den i krukor som du lätt kan bära in vid behov. Vi odlar vår i stora krukor på altanen. När du sår, satsa på att så i små kluster. Strössla 5-10 frön i en liten kruka med jord, och täck med den allra minsta nypa ytterligare jord (2-3 mm), fukta och invänta grodd. När de första livstecknen syns, placera krukorna under växtbelysning alternativt i en ljust fönster. Det är sedan dags att plantera om basilikan och låta den flytta till den permanenta växtplatsen när den är ca 10 cm hög och ingen frostrisk råder. Vid omplanteringen, låt klustren förbli kluster – med andra ord, separera inte de enskilda plantorna från varandra – och flytta grupperna som de är. Om du har stora krukor där fler än ett kluster får plats, placera dem med ett 10-15 cm mellanrum. Gällande skörd, utrusta dig med en sax och klipp av stjälkarna precis ovanför bladparet närmast jordytan, och du kommer snart se två stycken nya stjälkar växa ut. På det här viset får du en fyllig, högavkastande basilikaplanta. 

Och sist men inte minst: persilja. Vi förodlar även denna, och följer ungefär samma procedur som för basilika. Dock är persilja lite tåligare än basilika, och klarar sig fint utomhus de där kvällarna när en får hasta ut och hiva in basilikan i strumplästen. När de små persiljeplantorna flyttas ut för första gången dock, är det klokt att se till att frostrisken är förbi.

Potatis

Användningsområde: Kokt, ugnsrostad, som mos… vi skulle på riktigt kunna äta potatis varje dag, och inget klår de rackare du har odlat själv. Färskpotatisen, med de tunnaste av skal, är den främsta delikatessen av dem alla, och smakar väl ändå allra bäst när den kokats precis mjuk och sedan fått sig en klick smör och salt uppepå?

Hur: Köp sättpotatis av valfri sort och lägg dem att grodda någon gång i slutet på mars-början på april (eller ungefär 4 veckor innan du planerar att peta ner dem i backen). Du kan antingen lägga potatisarna på tidningspapper, i äggkartonger eller på brickor, alternativt i en låda med jord (dock ska de inte grävas ner, utan mer eller mindre läggas uppepå). Om du gör det senare – dvs. med jord – så kommer potatisarna börja producera rötter lite snabbare, men båda sätten fungerar jättebra. Välj en sval (helst inte mer än 15ºC) och ljus plats till groddningen. När jordtemperaturen utomhus är någonstans kring 7-8ºC och ingen direkt frostrisk råder är det dags för plantering. Placera dem 10 cm djupt och håll dem 20-30 cm från varandra, med raderna 50-60 cm isär. Vid två tillfällen före skörd (vilket sker ca 8-12 veckor efter utplantering för de flesta sorter, men läs på etiketten för sorterna du har valt) så ska du kupa potatisen. Detta innebär att du – med händer eller liten spade – skyfflar upp jorden omkring plantan så att den täcks en bra bit upp (dock inte helt). Kupningen gör i sin tur att inga potatisar riskerar att bli gröna, men också att produktionen stimuleras – det är nämligen så att plantan kommer börja producera potatis utefter stjälken som hamnar under jord, och den totala skörden kommer förhoppningsvis bli större. Kupa första gången när blasten är ca 10 cm hög, och den andra gången ungefär tre veckor senare. Du behöver inte näringsvattna potatis, men täckodling är förstås uppmuntrat.

Planteringsdjup: 10 cm
Plantavstånd: 20-30 cm
Radavstånd: 50-60 cm

Tidpunkt för plantering: april-maj

Spenat

Användningsområde: Vi äter spenat rå, fräst, ångad och tillsatt till alla möjliga sorters soppor och grytor. Det är en av de allra mest allsidiga bladgrönsakerna, och dessutom fullspäckad med näring. Det vi inte har möjlighet att äta färskt, förväller vi och fryser in till vintern.

Hur: Först och främst, så tycker inte spenat särskilt mycket om de långa, ljusa dagarna som karakteriserar svensk sommar, utan föredrar vår och höst långt mycket mer. Det här gör att spenat är utmärkt att så massor av i mars-april för att sedan njuta av i maj och juni, och därefter kan något annat – squash, till exempel – planteras på växtplatsen. På det här viset får du två omgångar skörd från samma yta. Fiffigt va? Med andra ord, tänk inte på spenat som en sommargröda, eftersom du i så fall kommer bli besviken. Planta efter planta kommer gå i blom, och du kan inget göra utom att bara se på när långa, tjocka fröstänglar skjuter upp mot skyn och inga fler blad produceras.

Direktsådd av spenat är utan tvekan vad vi föredrar. Du kan antingen så fröna 1 cm djupt, 5-7 cm isär, i rader med 30 cm mellan, eller bredså fröna. Bredsådd innebär att du strösslar fröna över odlingsytan utan att organisera dem på något särskilt sätt. Detta är vad vi gör – vi strösslar frön, täcker med ett tunt lager jord och gallrar sedan bort eventuella plantor som grott för nära varandra. Med den här metoden får du en vacker, tjock matta av spenat och maximerar verkligen skörden, och eftersom vi verkligen behandlar spenat som den vårgröda den är, så ger vi den gladeligen obegränsat med utrymme under de där första månaderna på säsongen, när de flesta andra grönsaker ändå fortfarande befinner sig i bebisstadiet. Skörda sedan blad för blad eller skär av hela plantan med en gång. När du ser de första plantorna gå i blom så kan du utgå från att resten kommer följa efter inom kort. Skörda alltsammans så snart du kan, och förväll samt frys in det du inte hinner konsumera färskt. Om du bestämmer dig för att köra på “vår” metod för spenatsådd och satsa på en närmast heltäckande bädd så finns det ingen mening med att täckodla. Säsongen är därtill så pass kort att du inte behöver tillföra någon extra näring. Se istället till att förbereda bädden väl med kompost och/eller gödsel innan du sår, och gör likadant innan du planterar nya grödor på växtplatsen efter skörd.

Såmetod: direkt
Sådjup: 1 cm
Plantavstånd: 5-7 cm
Radasvstånd: 30 cm eller bredså

Tidpunkt för sådd: mars-april för skörd under senvår/försommar och juli för höstskörd

Salladsärter/sockerärter

Användningsområde: Inget klår att plocka en hel korg med salladsärter och äta dessa som de är, söta och krispiga som få andra grönsaker. Både baljor och ärter äts. De är också urgoda i sallader av alla slag (särskilt de med färskpotatis), och passar utmärkt i wokade rätter.

Hur: Hantera sallads/sockerärter som du gör gröna bönor. Samtliga tillhör familjen baljväxter, och har därmed väldigt lika preferenser och egenskaper. Sallads/sockerärter kan dock sås i så kallade dubbelrader, vilket innebär att du kan så två rader närmare varandra (ca 10 cm emellan), under förutsättning att nästa rad (rader) placeras ett “helt” radavstånd bort (30-50 cm). Se till att ge dina ärter växtstöd av någon form, eftersom de allra flesta sorter kommer behöva något att klättra på. Skörda baljorna allteftersom de mognar. Täckodling är bra och håller fukten i jorden, men näringsvattning är inte direkt nödvändigt. Baljväxter kräver inte särskilt mycket näring.

Såmetod: direkt eller förkultivering
Sådjup: 3 cm
Plantavstånd: 10-15 cm
Radavstånd: 30-40 cm eller dubbelrader
(se ovan)
Tidpunkt för sådd: april-juni

Tomater

Användningsområde: Vi litar på att alla har koll på alla de olika sätt som tomater kan användas i matlagning. För oss, dock, är det få saker som slår att äta skivor av en solvarm tomat med bara en nypa salt uppepå. Ibland är det enklaste det bästa!

Hur: Du kan absolut ge dig på att förkultivera tomater ända fram till början/mitten på april, men senare än så kan innebära att du inte hinner få några mogna frukter alls innan säsongen är över. Så 3-5 st frön 0.5-1 cm djupt i små krukor med jord, och placera dem på ett varmt ställe tills fröna har grott. När de precis har tittat upp, flytta dem inunder växtbelysning eller ställ dem i ett ljust, soligt fönster, och håll temperaturen lite svalare – mer kring 18ºC. Låt plantorna bo i den lilla krukan tills de är ca 10 cm höga. Då är det dags för den första omplanteringen, vilket innebär att de ska flyttas – en och en – till större krukor. Det fiffiga med tomater är att du kan plantera dem djupare än de stod i den första lilla krukan. Normalt blir unga tomatplantor ganska långbenta och rangliga inledningsvis, men det fina i kråksången är att de producerar rötter utmed stjälken om denna placeras under jord. Därför planterar vi om tomaterna genom att helt enkelt “begrava” dem ända upp till det första bladparet. Vid den här tidpunkten kan du också börja ge plantorna en liten näringsskjuts, genom att tillsätta någon typ av lösning till vattnet du vattnar med. Vi kör allt som oftast på guldvatten (mer om det i Underhåll nedan). Kom dock ihåg att plantorna ännu är bebisar, och att en liten skvätt näring räcker bra i början. Beroende på när du har sått dina frön och när det är dags att plantera dem utomhus kan ytterligare en omplantering bli aktuell. Detta kan du avgöra genom att kika under krukan – är det många rötter som har börjat kika ut och slingra sig iväg? Det är i så fall din signal att utrymmet behöver uppgraderas och att en omplantering är nödvändig.

Med förkultiverade tomater är avhärdningen mycket viktig, så slarva inte. Och kom ihåg att läsa ordentligt på förpackningen när du väljer sorter, då tomatplantor kan variera en hel del i storlek. Välj sorter som passar din växtplats, och glöm inte bort att de flesta tomater kommer behöva växtstöd av någon form.

Du kan också välja att köpa plantor från en handelsträdgård, och se för allt i världen inte det som fusk. Det kommer kosta lite mer pengar, men om bara tanken på att odla tomater från frö ger skrämselhicka är det fritt fram att välja en annan väg! Om du köper “färdiga” plantor ger du dig själv bara ett litet försprång, det är allt. Avhärdning är fortfarande viktigt om plantorna du köpt kommer från en hyfsat varm och skyddad miljö.

Oavsett om du har odlat från frö eller köpt plantor så kan tomater framåt försommaren odlas i både växthus och utomhus. Läs på om olika sorter om du har en särskild växtplats i åtanke, då somliga sorter lämpar sig bättre för det ena än det andra.

Under säsongen är det viktigt att hålla jorden fuktig. Tomater tycker inte alls om torka, och torr jord kan i slutändan påverka fruktsättningen negativt. Fram till någon gång i juli är det också en bra idé att näringsvattna ungefär en gång i veckan. Täckodling är förstås också bra, även om du odlar i krukor – det hjälper till att behålla fukten i jorden under varma, soliga dagar. Skörda allteftersom tomaterna mognar, och när kylan börjar göra sig påmind i början av hösten och första frosten närmar sig kan det vara klokt att plocka av alla tomater oavsett om de fortfarande är gröna eller har hunnit bli röda. De omogna tomaterna läggs med fördel i en papperspåse som stängs/viks över, och så småningom kommer alla frukter att mogna. Smaken kan upplevas något mindre söt, men det är också allt. Ett lysande sätt att få njuta av hemodlade tomater under en lång tid!

Såmetod: förkultivering
Sådjup: 0.5-1 cm
Plantavstånd: 30-60 cm (om inte i kruka)
Radavstånd: 30-60 (om inte i kruka)

Tidpunkt för sådd: februari-april

Zucchini

Användningsområde: Skivad och slängd på grillen, riven och förvandlad till krispiga biffar, upphackad och snabbstekt… Det finns inget slut på listan över sätt att tillaga zucchini på – och det är en bra sak, eftersom skörden allt som oftast hamnar någonstans på spektrumet mellan “stor” och “fullständigt gigantisk”.

Hur: Vi följer samma procedur för zucchini som vi gör för gurka, med ett litet undantag: vi sår vanligtvis bara ett frö per kruka. I övrigt kan dessa skötas om och hanteras på precis samma sätt, från förkultivering till skörd. Dock tycker vi att zucchini hör hemma utomhus, och skulle inte slösa plats i ett växthus. Om du har råkat låta några frukter växa sig bortom 20-30 cm långa kan de ha förlorat lite saftighet och fröna kan ha blivit lite svårtuggade. Låt dock inte detta stoppa dig – riv dessa zucchinis istället (du kan skrapa bort fröna om de inte går att äta) och låt dem bli till biffar istället, eller så kan “rivet” tillsättas till muffins, bröd osv. Du kan också frysa rivet som det är, och röra ner i pastasåser och i lasagne under vintern. Täckodling är högst rekommenderat, och den näringskrävande zucchinin vill också gärna bli näringsvattnad en till två gånger i veckan under säsongen.

Såmetod: förkultivering
Sådjup: 1-2 cm
Plantavstånd: 40-70 cm
Radavstånd: 80-100 cm

Tidpunkt för sådd: april-maj

Något mer avancerat: kålfamiljen

Det finns så många fantastiska grönsaker i kålfamiljen som vi skulle vilja att alla gav ett försök – men vi ska inte ljuga, det kan vara något tålamodsprövande om du inte förbereder dig ordentligt. Dina fiender – så snart du gett dig i kast med kål – heter kålmal, kålfjäril och kålfluga. De två förstnämnda lägger ägg på undersidan av kålplantans blad, vilka sedan kläcks och blir till hungriga larver. När dessa väl fått fart på aptiten kan de bokstavligt talat äta upp en hel planta över en natt. Kålflugan, å andra sidan, lägger äggen kring roten istället. Dessa kläcks och förvandlas till vita maskliknande varelser, som snabbt och effektivt kommer snaska i sig hela rotsystemet utan att du har en aning om vad som pågår – tills det är för sent, och du kommer ut en morgon bara för att hitta sorgsna plantor som har tippat över, utan en tillstymmelse till rötter kvar.

Dessa är problemen. Här är lösningen: kålnät. Med en gnutta planering och förberedelser kan du odla kål utan att behöva varken oroa dig det minsta för skadedjur eller dela skörden med ovälkomna gäster. Genom att drapera kålnät (vilket du kan köpa på vilken trädgårdsbutik som helst) eller liknande (vi har hört om allt från spetsgardiner till tunna linnetextilier) över plantorna får du allt ljus och vatten du behöver, men du håller malar och annat otyg på utsidan. Du måste vara noggrann när du sätter på näten, dock – dels så att du inte av misstag stänger inne några förstörare så att de kan härja fritt, men också så att du inte lämnar några som helst hål eller öppningar någonstans – men när de väl är på plats kan du luta dig tillbaka och känna dig trygg. Vi använder klädnypor för att “låsa fast” nätet om vi sätter det över en låda (med störar i hörnen samt i mitten), och stenar/tyngder om det används över en bädd i marknivå (dock med störar fortfarande).

Inom kålfamiljen kan du välja mellan en uppsjö olika sorter. Baserat på vår erfarenhet är bladkål det enklaste att lyckas med, och också det roligaste att odla. Det blir mycket mat från bara ett par stycken plantor, och du kan skörda under en lång tidsperiod. Inom bladkål kan du välja mellan grönkål, svartkål eller purpurkål. Dessa är alla väldigt lika varandra vad gäller hantering, så satsa på det som du tycker mest om. Vi är stora fans av svartkål och grönkål, och odlar båda dessa i mängder. Medan du kan direktså bladkål rekommenderar vi att förkultivera för att kickstarta säsongen på bästa sätt. Så 5-8 st frön 0.5-1 cm djupt i en liten kruka med jord någon gång i mars. När plantorna blivit omkring 10 cm höga är det dags att plantera om dem, en och en, i större krukor. Precis som med tomater kan kål planteras om djupare än de satt i den första krukan, så om dina småttingar har blivit alltför rangliga och långbenta, följ samma procedur som för tomater. Under avhärdningen är det mycket viktigt att du inte råkar exponera dina plantor för några av de skadedjur som vi diskuterade ovan (vad du än gör – underskatta dem inte. Mer kreativa och drivna varelser är svåra att hitta!). Unga plantor är förstås än mer känsliga för angrepp, dessutom. Eftersom det rör sig om ganska små plantor vid det här laget är vårt tips att du är lite kreativ och skapar ett läckert tält där krukorna ska stå dagtid. Drapera kålnät eller liknande över två stolar, pallar, lådor eller något i den stilen och ställ “tonårskålen” inunder.

Kål behöver mycket näring under säsongen, och näringsvattning en till två gånger i veckan är rekommenderat. Guldvatten är vår go-to när det kommer till bladkål eftersom det innehåller mycket kväve, vilket i sin tur gynnar bladtillväxt. Täckodling är givetvis en god idé.

Såmetod: förkultivering
Sådjup: 0.5-1 cm
Plantavstånd: 50-60 cm
Radavstånd: 50-60 cm

Tidpunkt för sådd: februari-juni

Underhåll

Nu har du alla dina plantor på plats i din friska, näringsrika jord. Vad återstår? Ja, om du täckodlar enligt anvisning bör du rimligtvis inte behöva rensa något ogräs alls. Du kommer heller inte behöva vattna särskilt ofta, vilket också är tack vare täckodlingen. En ordentligt täckodlad trädgård och en sommar med regelbundet regn borde inte betyda särskilt många turer med vattenkannan alls (men blir det en repris på sommaren 2018 med både värme och torka så blir situationen annorlunda). Skördetiden kommer, förstås, att innebära en viss arbetsbörda – men den känns allt som oftast inte alls som en börda alls utan som det stora nöjet vi har väntat på och drömt om så länge.

Egentligen är den enda viktiga underhållssysslan som vi inte bör förbise det här med näringstillförsel, och då enklast i form av näringsvattning. Det gör vi för att se till att plantorna orkar producera mat till oss hela säsongen igenom, och för att skörden ska kunna bli precis sådär stor som vi har snackat om. I de separata avsnitten om alla grönsaker ovan har vi inkluderat information om hur ofta grödan i fråga skulle önska sig en boost – detta varierar från två gånger i veckan till ett par gånger per säsong till inget behov alls. Men vad betyder det här med näringsvattning egentligen? Ja, det handlar kort och gott om att vattna med vatten som har lite krut i sig. Det finns ett flertal hemgjorda näringslösningar som vi använder och vill slå ett slag för, och vi rekommenderar verkligen att du använder det som mer eller mindre finns tillhands hemmavid istället för att rusa iväg till närmaste butik och köpa flaskvis med oklart innehåll samt tillhörande saftig prislapp. Det absolut mest lättillgängliga flytande gödselmedlet är urin. Ja, kiss, helt enkelt. Kissvatten låter dock sådär charmigt, och istället används ofta termen guldvatten. Användandet av guldvatten i gödningssammanhang är utbrett, och anses av majoriteten vara den billigaste, mest miljövänliga gödning som finns – och dessutom har vi ju, trots allt, närmast obegränsad tillgång till det. Det har gjorts många studier på temat och potentiella hälso- och hygienrisker har utretts noga, och ingenstans har man funnit att det finns några baksidor – så länge guldvattnet går ner i jorden och inte sprayas direkt på sallatsbladen du tänkte äta till kvällen, förstås. Gödselmedel tillsätter vi till jorden, inte plantan. För att “tillverka” ditt eget guldvatten blandar du 1 del kiss med 9 delar vatten, och sedan vattnar du jorden kring dina plantor med det. Guldvatten gynnar främst bladtillväxt, vilket är anledningen till att man t.ex. inte använder det till grödor som ska sätta frukt (t.ex. tomater) när vi kommer till augusti (mer om detta under Tomater ovan). 

Det finns andra flytande gödselmedel att använda sig av. Köper du en påse pelleterad hönsgödsel kan du låta dessa ligga i blöt över natten, och sedan har du prima näringsvatten tillhands. Du kan antingen lägga 0.5 dl pellets i 10 liter vatten för ett hopkok du kan använda som det är, eller så satsar du på en mer koncentrerad blandning som sedan späds 1:9 genom att lägga 5 dl pellets i 10 liter vatten istället. Lukten är klart, eh, intressant – men det är enkelt och förser växterna med allt de behöver. Du kan också ge dig på en riktig hembrygd i form av nässel- och åkerfräkenvatten, om du känner för att experimentera lite. Lägg 1 kg växtmaterial i 10 liter vatten och låt stå i en vecka. Du kan företrädesvis lägga stenar eller andra vikter på växtmaterialet så det riktigt blötläggs och inte bara flyter runt på ytan. Sila sedan bort växterna och använd dessa i trädgården – blanda ner dem i jorden, använd dem som täckmaterial eller hiva dem på komposten. Därefter blandar du 1 del nässelbrygd med 8-10 delar vatten, och vattnar med det. En liten varning dock: det luktar. Det gör susen för växterna, men… det luktar.

En viktig sak att komma ihåg här är: den avgörande faktorn är snarare huruvida du gödslar i någon mån än exakt vilken typ och exakt hur ofta du gör det. Alla insatser är bra insatser.

Gör det bivänligt! 

Pollinatörerna i världen har det oerhört kämpigt just nu, och människan är dessvärre den skyldige. Det utbredda användandet av skadliga bekämpningsmedel är en av anledningarna till att de har det så svårt och snabbt minskar i population, då dessa inte bara förstör deras naturliga habitat utan även tar kål på dem rakt upp och ner. Men vi kan alla hjälpa till, och tillsammans kan vi göra stor skillnad! Det utan tvekan enklaste sättet att göra din trädgård till en välkomnande plats för bin och fjärilar är att låta deras favoritblommor växa bland dina grönsaker. Det kommer inte bara förse dem med viktig pollen och nektar, utan också göra din trädgård sanslös vacker – med andra ord, det finns liksom inte ens en pytteanledning till att inte ge det ett försök. Allt du behöver göra är: skaffa frön till någon eller några av blommorna nedan, och peta ner ett par frön här och där mellan rader och plantor i din trädgård (läs på förpackningarna för sådjup). Det är verkligen inte svårare än så. Och det här är förstås inte en komplett lista på alla sorter som pollinatörerna gillar, utan ett axplock. Dessa är alla superenkla ettåriga blommor som inte kommer kräva någon som helst tid eller uppmärksamhet, förutom en skvätt vatten då och då (men det sker ju av sig självt, när du eller himlen vattnar grönsakerna omkring).

Blommor

Blåklint (finns i många olika färger och höjder)
Sömntuta
Vallmo
Ringblomma
Gurkört (växer sig ganska stor)
Honungsfacelia

Att hantera överflöd

Där står du nu, i mitten på augusti, och trädgården ser helt fantastisk ut. Grönsakerna formligen ber dig att komma och skörda dem, men du har ingen mer plats – varken i magen din eller i kylen. Vad gör man nu, med detta överflöd? Först, du har våra sympatier. När somliga plantor har fått riktig fräs och trivs där de bor, då kan man så gott som drunkna i grönsaker. Det kan kännas närmast övermäktigt, faktiskt, och Mike är den första att skriva under på det. Under vår första sommar med odlingar hade han svårt att hantera den djungel som trädgården hade förvandlats till, och han kände nästan panik inför att ens gå dit, än mindre försöka ta hand om allting. Så först och främst: slappna av. Om somliga grejer måste hivas på komposten så är inte det hela världen. Väl där blir det maskmat och så småningom fin matjord igen, redo att användas till nya grödor, vilket betyder att ingen större skada är skedd. Men om du vill försöka att förvara/spara mat till senare, så är det här vad vi gör: alla bladgrönsaker (spenat, mangold och alla sorters bladkål) förvälls och fryses in. Gröna bönor fryser vi in utan att göra någonting med (vi sköljer inte ens, under förutsättning att de inte är uppenbart smutsiga). Zucchini gör vi mängder med biffar på (med hjälp av ett av våra favoritrecept alla kategorier – Frasiga zucchinibiffar) och fryser in, eller så river vi frukterna och fryser in “rivet”. Tomater kan frysas in hela eller uppskurna i bitar, eller så kan man göra tomatsås som antingen kan frysas in eller konserveras. Potatis – förutsatt att den förvaras relativt svalt och kallt – håller en bra stund så ingen stress där, och detsamma gäller morötter. Örter hackar vi upp och fryser in.

Vad gör man när säsongen är slut?

När så hösten anländer och vintern snart är i antågande, ja då är det dags att låta trädgården få sig en stunds välbehövlig återhämtning. Genom att bädda in den mjukt för en behaglig viloperiod ger du dig själv de allra bästa förutsättningarna nästkommande säsong – för det blir så himla mycket roligare och innebär en betydligt mildare arbetsbörda under den annars så hektiska våren om allt liksom är i ordning och förberett på bästa vis. Under förutsättning att du har maskar och mikroorganismer i jorden kan du tryggt lämna allsköns trädgårdsavfall åt dem att arbeta med. Städa undan sådant som – om naturen fick bestämma – inte skulle städas undan är sällan en bra idé. Vi gör som så att vi drar upp alla kvarvarande gamla plantor på hösten, och alla mindre växtdelar myllar vi ner lite lätt i jorden. Rakt upp och ned bara. Större, tjockare bitar (som t.ex. en grönkålsstam, vilken lätt kan vara 3-4 cm i diameter) åker på komposten, då dessa tar betydligt längre att brytas ner och i bäddarna är det en fördel om jorden är relativt finfördelad, så rotsystem lätt kan växa. En vanlig missuppfattning är att jord bör vändas eller plöjas varje säsong – med andra ord, att jorden långt nerifrån bör vändas upp till ytan, och vice versa. Detta stör jordens mikroliv något enormt, och leder enbart till kortvarig bördighet istället för långvarig god jordhälsa. Genom att istället luckra upp jorden försiktigt med en grep och mylla ner organiskt material på samma vis, så kommer din jord att må långt mycket bättre i långa loppet. Avsluta “städningen” genom att täcka all jord med ett tjockt lager löv eller annat trädgårdsavfall, och låt jorden vara i fred tills tidig vår. På detta vis har mikroorganismerna fri tillgång på mat att äta och utsöndra framöver, och du kommer få äran att välkomna nästa säsong med frisk, vital jord, fullproppad med näringsämnen.

Nyttiga tips: samplantering, växtföljd… och så det här med fiberduk

Samplantering är inte alls lika avancerat som det låter. Det är helt enkelt bara ett koncept som syftar till att främja skörden genom att odla vissa grönsaker tillsammans, med förhoppning om att de kommer gynna varandra, hålla skadedjur och sjukdomar på avstånd samt öka den sammanlagda skörden. Om t.ex. mangold växer i rader med ett avstånd om 30 cm, så skulle man ju kunna så morötter mellan mangoldraderna. Mangold har ju sin matproduktion ovan jord och morötter under, vilket betyder att dessa fridfullt och utan kamp om utrymme kommer kunna växa jämte varandra. Precis såhär tänker man när man pratar om samplantering – man tittar på hur grödorna i fråga växer (skymmer de ljus, växer de uppåt eller neråt, sprider de ut sig mycket?) och genom dessa observationer kommer man fram till vad som passar ihop och inte. Det finns också en rad kombinationer av grödor som vi vet är tämligen dåliga, och då handlar det allt som oftast om spridning av sjukdomar. Tomater ska t.ex. inte odlas i närheten av potatis eller kålfamiljen.

Ett bra sätt att testa på samplanering är att planera din trädgård stegvis. Först skissar du upp hur du vill att saker och ting ska växa utan några direkta kombinationer och med alla korrekta rad- och plantavstånd, och sedan går du varvet runt igen med pennan och ser efter där det finns plats kvar. Vad kan odlas där, mån tro? En snabb googling räcker för att säkerställa att grödorna du vill kombinera inte kommer missgynna varandra av t.ex. sjukdomsskäl, och sedan är det bara att köra på! Outnyttjad odlingsyta gör ingen glad, eller hur?

Växtföljd hänvisar till metoden där man flyttar runt grödorna till nya platser i trädgården varje år istället för att låta vissa plantor – som t.ex. potatis – växa på samma plats säsong efter säsong. När man gör det – låter samma gröda växa på samma plats, dvs. – så ökar risken för sjukdomar väsentligt, och dessutom kommer jorden utarmas på vissa näringsämnen mer än andra. När man istället låter grödorna byta plats med varandra kommer de alla bidra med sina särskilda positiva egenskaper, och du skapar en betydligt mer hälsosam miljö. Det är vanligt att tänka på grödorna gruppvis, baserat på deras egenskaper, istället för att försöka hålla reda på alla var för sig. Ett 4-årigt rotationsschema är vanligt förekommande, och högst rekommenderat. Därmed har vi alltså att göra med 4 st grupper av grödor. Vissa är mer viktiga än andra att rotera, så grupperna ser ut såhär: 1. Kål, squash och lök 2. Morötter och palsternacka 3. Potatis 4. Baljväxter (ärter och bönor). Grupp nummer 4 behöver inte mycket näring i jorden alls, medan grupp nummer 1 kräver betydligt mer. 2 och 3 befinner sig, logiskt nog, däremellan. I och med att baljväxterna besitter förmågan att själva binda kväve i jorden, vilket ger den en fantastisk näringsboost, blir det logiskt att låta den näringskrävande grupp 1 husera där grupp nummer 4 odlades föregående säsong. Vi håller koll och planerar så att grupp 1 odlas där grupp 4 var, grupp 2 där grupp 1 var, 3 där grupp 2 var och 4 där grupp 3 var. Gör inte misstaget att avfärda växtföljd som något enbart för proffs och de väldigt hängivna – det är något vi alla bör tänka på, och något som definitivt kommer gynna dig och din trädgård i längden.

Du kommer förmodligen också att höra talas om fiberduk förr eller senare och undra vad i hela friden det är. Fiberduk är ett tunt material som släpper igenom vatten och ljus, men skyddar växterna mot ovälkomna köldknäppar tack vare en viss isolerande verkan. Vi har aldrig gett oss på att kolla temperaturen själva, men det sägs att ett lager fiberduk ger en höjning om ca 3ºC (du kan givetvis lägga på fler lager, om det handlar om särskilt kraftiga och långdragna köldknäppar om senvåren). Dessa kan vara väl värda pengarna, då det är lätt att misstolka väderprognosen och ivrigt flytta ut plantor alldeles för tidigt. Att förlora plantor som du har tagit hand om i flera månader till följd av en frostnatt är allt annat än roligt, så vi tar ofta det säkra före det osäkra och lägger på fiberduk på det mesta i början. De fungerar också som ett vindskydd, samt skyddar mot kraftigt regn, vilket gör dem till ett bra mellanläge mellan inomhus och utomhus. Vi använder metallbågar för att hålla nätet uppe, och klädnypor av trä för att hålla duken på plats runt hörnen om vi pratar lådor, och stenar om vi pratar bäddar i marknivå.

Sammanfattning

Nu vet du lite mer om vad jord är och vad du bör göra för att ta hand om den, hur du hanterar en hel rad med enkla och roliga grönsaker, vad du behöver tänka på under odlingssäsongens gång för att få en så stor och fin skörd som möjligt, och hur du stänger igen fabriken till hösten. Visst, det här blev till ett stort, långt inlägg – men genom att dela upp det i avsnitt hoppas vi att det känns mer hanterbart. Att inte bli stressad och komma ihåg att det värsta som kan hända är att det inte blir någon skörd är nycklar till framgång, tänker vi. I slutändan så är följande vad som ligger framför dig, om du bestämmer dig för att ge grönsaksodling en chans: upprätta en odlingsplats som fungerar för dig, så frön antingen inomhus eller utomhus eller både och, täckodla, vattna när regnet lyser med sin frånvaro och näringsvattna enligt ett enkelt schema, skörda och till sist mylla ner växtmaterial i jorden när säsongen är över. Det låter inte alltför illa, eller hur? Vi svarar gärna på alla slags frågor som du kan tänkas ha, och kom ihåg att inga någonsin är dumma. Lycka till och ha en härlig odlingssäsong!

7 thoughts on “Grönsaksodling för nybörjare

  1. Efter en trave av böcker lånade på biblioteket som i princip sagt samma sak men alltid på ett lite för onödigt komplicerat vis för nyfukta och taggade nybörjare som mig och sambon, så måste jag säga att detta var så fantastiskt bra skrivet och grymt bra formulerat! Tusen tusen tack för att ni tog er tid att dela med er! Detta ska delas kan jag lova. Tusen tack för kundkapsboost kärna ni! Det ska bli en spännande och (förhoppningsvis) grönskande sommar! Tack

    1. Åh vad roligt att höra! Tack snälla för alla fina ord – inget gör oss gladare än att få sådan fin feedback! Hoppas att ni får en alldeles underbar säsong med stor och fin skörd 🙂

      /Sophia

  2. Takk for veldig fint innlegg! Jeg tenker kanskje gå til innkjøp av växtbelysning, men klarer ikke helt finne ut hva man bør ha… Har dere noen tips på hva man bør tenke på angående växtbelysning, eventuelt tips på gode løsninger/produkter?

    1. Hej Jo och välkommen hit!

      Att investera i växtbelysning låter som en klok idé! Vi var inte så sugna på att spendera en himla massa pengar på lampor avsedda för just växter (visst är det intressant hur saker och ting ofta blir så mycket dyrare när de har ett särskilt syfte? Ett lakan till en spjälsäng kostar liksom dubbelt så mycket som ett vanligt, fast det är hälften så stort?), så vi läste på om vilket ljusspektrum som behövs för växter och köpte därefter en vanlig lysrörsarmatur från Biltema + lysrör med en färgtemperatur på ca 6500 K (Kelvin). Egentligen är det bara det som man bör hålla koll på, och inte välja t.ex. LED eller andra lågenergivarianter, då dessa har mycket lägre K-värde. Botanisera bland vanliga lampor och var lite kreativ med upphängningen (bra om du kan fixa justerbar höjd med t.ex. snören, så att du kan anpassa avståndet till växterna allteftersom de växer) så kan du säkert komma undan med en mindre kostnad. Hoppas det hjälpte!

      /Sophia

Leave a Comment