Click here for post in English: How to Make Your Vegan Diet More Sustainable

Mike och jag är inte uttalade veganer, och vi kanske aldrig blir några heller. Vi tycker istället om att säga att vi “äter främst växter”, och det är faktiskt väldigt sant – uppskattningsvis skulle jag säga att ungefär 95% av vårt årliga energiintag är växtbaserat. Kanske skulle somliga kalla dem själva veganer om det var så deras vanor såg ut också, kanske inte. Kanske tycker somliga att vi är hycklare för att vi inte bara går all in, blir helt strikta och kallar oss veganer. Oavsett så tror vi att det är av godo för världen i stort om människor får se och höra om en något mindre rigid attityd till maten vi äter – eller bör äta. Vi tror att vi har en mycket större chans att nå fram och inspirera andra att äta grönare och mer klimatsmart om de inte känner att de måste konvertera helt på studs. Och ja, det är precis det vi ägnar mycket av vår tid åt! Vi kommer aldrig att döma någon för deras val av kost, utan hoppas istället att kunna laga och sprida recept som ser så förbaskat goda ut att vi lockar såväl dedikerade veganer som köttätare. Vi upplever det som tusen gånger bättre att vara inkluderande än exkluderande, och vill framhålla att alla gröna måltider räknas även om du äter somliga som inte är det, samt att det finns mängder med positiva förändringar att genomföra utan att behöva avlägga löften och leva vad som för många kan kännas som ett väldigt begränsat liv.

Det tar oss fram till dagens tema, vilket handlar om växtbaserad kost och klimatvänlighet. Är dessa per definition likställda? Innebär en växtbaserad kost per automatik ett minskat klimatavtryck, eller finns det månne två sidor även av detta mynt? Nja, både ja och nej. Generellt är en växtbaserad kost utan tvekan det bästa alternativet för planetens hälsa, eftersom växter överlag ger upphov till ett betydligt lägre utsläpp av växthusgaser än djur. Intentionen bakom det här inlägget är dock inte att förklara varför en växtbaserad kost är bra, att föredra eller till och med kan rädda världen. Nej, det har redan sagts och bevisats hundra gånger om – så istället tänkte vi rikta strålkastarljuset mot ett ämne som stått lite mer i skymundan, men som är ack så viktigt att prata om.

alla växter kan tyvärr inte antas vara helt felfria

För oavsett hur fantastiskt det hade varit, så kan inte alla växter antas vara helt felfria. Det finns, faktiskt, ett par som vi bör vara väldigt restriktiva med – och somliga av dessa är vanliga go-to-ingredienser för de som har övergått till en växtbaserad kost (vi vet – herregud, finns det mer att tänka på?!). Poängen här är för allt i världen inte att fastna i tröstlösa jämförelser mellan en problematisk gröda och en ansvarsfullt producerad köttbit och diskutera huruvida vilken som är “bäst”, eftersom det måste göras med hänsyn till fler variabler än vi kan räkna till. Nej, avsikten här är att lära oss mer om ett par växter som vi av olika anledningar kanske inte bör snaska i oss ohämmat av 365 dagar om året – av etiska såväl som klimatmässiga skäl – och vilka alternativ som finns. Med andra ord, så är det här tänkt som en liten guide till att göra din växtbaserade kost så klimatsmart och miljövänlig som det bara går, utan att för den sakens skulle behöva offra smak, textur eller matglädje. Som vanligt baserar vi våra förslag på substitut på vad som finns tillgängligt här i Sverige, och vi litar på att ni alla vet vad för motsvarigheter som finns tillhands om du råkar bo och leva någon annanstans på jorden. Om inte, så fråga gärna oss! Vi tycker bara att det är roligt att få hjälpa till. Men nu, låt oss börja.

Problem: Mandelodlingar kräver stora mängder vatten, men trots det kommer majoriteten av världens produktion (~80%) från Kalifornien, där långa perioder av torka hör till vanligheterna och konstbevattning är standard. Faktum är att mandelodlarna nu borrar efter grundvatten hejvilt, för att kunna möta omvärldens ständigt växande “behov” och hantera frånvaron av regn. Grundvatten är vatten som har ansamlats över tid, och det har kunnat göra det endast tack vare tillräckliga mängder nederbörd för att tränga in i och fylla sprickor i berggrunden och porer i marken. I Kalifornien kan grundvattnet närmast ses som en ändlig resurs, på grund av det torra klimatet, och det är alltså denna som odlarna vänt sig till i jakt på vatten till sina träd. Med andra ord, vi måste alla hjälpas åt att sänka efterfrågan på mandlar. Vi kan helt enkelt inte knapra i oss dessa nötter som om inget har hänt, när vi vet vilket enormt högt pris vår planet får betala på samma gång. Istället får vi se oss om efter andra alternativ – som glädjande nog faktiskt finns.

Bättre alternativ: Många använder mandelmjölk i kaffet, och medan det är ett alternativ med lägre koldioxidavtryck än t.ex. vanlig komjölk, så finns det andra växtbaserade mjölkdrycker som är värda att utforska. Vi hör personligen till team havre, och tycker att dessa produkter utan tvekan är de bästa smakmässigt – och att de dessutom har det tveklöst minsta klimatavtrycket är nästan för bra för att vara sant. Och allt eftersom fler och fler märken lanserar varianter speciellt framtagna för att passa i kaffet finns färre och färre skäl att inte ge dem en chans. Havre – som är ett sädesslag och inte en nöt – är en växt som inte kräver särskilt stora resurser alls, och dessutom trivs den utomordentligt bra här i Norden. (Vi har för övrigt gjort ett smaktest av marknadens barista-havredrycker, som du är mer än välkommen att läsa.)

Om vi blickar bortom mandelmjölken och fokuserar på själva mandlarna istället, så är de allra mest hållbara alternativen solros- och pumpafrön. Frön är, generellt, rejält mycket mer klimatsmarta än trädnötter (dvs. mandlar, valnötter, pistaschnötter, hasselnötter osv.), mycket tack vare det betydligt mindre behovet av vatten. Näringsmässigt har de liknande profiler (hög fetthalt och mängder med vitaminer och mineraler), och i matlagning kan de definitivt användas på liknande sätt. Av trädnötterna kan hasselnötter trots allt ses som ett något bättre alternativ än mandlar. Även om dessa också kräver stora mängder vatten (ungefär 50% av vad mandlar behöver), så är träden betydligt mer tåliga när det kommer till perioder av torka, och de kan också växa i ganska oförlåtande jordmåner, där många andra växter skulle duka under. I Sverige kan vi köpa ekologiska hasselnötter från Europa, och vi måste väl ändå enas om att det känns som ett bra mycket bättre alternativ än mandlar hela vägen från snustorra Kalifornien? (Det finns också svenska hasselnötter, men dessa måste i regel plockas själv – vi har i nuläget inte vetskap om att dessa går att köpa i någon slags kommersiell omfattning).

Men innan vi avslutar kapitlet om mandlar, så måste vi förstås nämna jordnötter*. Jordnötter är – i motsats till vad namnet antyder – inte en nöt utan en baljväxt. Dess vattenbehov är i runda slängar detsamma som fröns (med andra ord, relativt lågt), och precis som med alla baljväxter hjälper jordnötter till att fixera kväve i marken. Detta, i sin tur, innebär ett minskat behov av gödningsmedel och att mikroorganismerna under ytan lämnas i fred att göra det de gör bäst: skapa hälsosam, näringsrik jord. Och om det är något som vi har lärt oss, så är det att om vi så bara kan få ordning på vår jord och få den att blomstra igen (bokstavligt och bildligt talat), så kan vi faktiskt rädda världen (om du inte redan har sett den, så rekommenderar vi å det allra högsta att du ser The Need to Grow – den är helt fantastisk). Med andra ord, skippa (det ofta svindyra) mandelsmöret för jordnötssmör, och tveka inte inför att knapra på jordnötter istället för mandlar till mellanmål. Näringsmässigt verkar det som att många tror att mandlar är mycket “nyttigare” än jordnötter, men det stämmer inte alls. Båda innehåller generösa mängder enkelomättat fett, vilket vi vet är bra för hjärthälsan, rejält med protein (20% i mandlar och 26% i jordnötter), samt en drös med vitaminer och mineraler. Därav är det onekligen lite av en överdrift att kalla den ena nyttigare än den andra.

Problem: Så länge sparrisen inte har odlats och skördats på relativt nära håll, så kommer den med största sannolikhet att ha transporterats med flyg. Det innebär givetvis i sin tur att dessa späda stjälkar har ett koldioxidavtryck som taget ur en skräckfilm. Eftersom sparris är som allra bäst kort efter skörd och hör till kategorin känsliga grönsaker så handlar allt om att få dem från fält till konsument så snabbt som det bara går. Med andra ord, när du strosar runt i matbutiken och ser färsk sparris från Peru, håll dig på behörigt avstånd.

Bättre alternativ: Nja, det finns ju inte riktigt något som helt och hållet liknar sparris, och det har vi inga större problem med att erkänna. Men att gå från det till att hävda att vi måste ha tillgång till det varje dag, året runt känns onekligen som ett mastigt steg. Vi uppmanar istället er att betrakta, hantera och uppskatta sparris för vad den är: en delikatess endast i säsong en kort stund varje senvår. Och när den väl är i säsong och vi kan köpa den allra vackraste, finaste svenska sparris i butikerna, ät så det sprutar ur öronen! Ja, det är lite dyrare – men det kommer också smaka hundra gånger bättre och inte smutsa ner ditt klimatsamvete det allra minsta. För hemodlaren eller de som besöker en bondens marknad och därmed kan lägga vantarna på storbladig mangold, med tjocka stjälkar och gigantiska blad, så funkar stjälkarna som ett ljuvligt substitut till sparris i matlagning (ånga/koka dem mjuka och ät som du skulle sparris). Skivor av broccolistam (dvs. biten av broccolin vi gärna hivar i soporna men som vi borde använda istället) är också ett bra alternativ i t.ex. pajer, omeletter och pastarätter.

Problem: Den skyhöga efterfrågan på avokado orsakar storskalig skogsskövling, vilket lämnar tusentals djur och växter utan någonstans att ta vägen och leder till att en gång stabila ekosystem tippas uppochner. Biologisk mångfald är nyckel till en hälsosam planet, men i takt med att monokulturer blir till norm världen över lämnas enorma arealer land i dåligt skick. Jordkvalitet under all kritik, kämpande pollinatörer, ökad känslighet för sjukdomar och skadedjursangrepp (vilket i sin tur leder till ökad användning av skadliga bekämpningsmedel) och minskad förmåga att klara av extrema väderfenomen är några av de negativa effekterna, och dessa kan vi inte ta lätt på. Förutom skogsskövling med allt vad det innebär hör även avokadoträdet till gruppen med särskilt törstiga växter, då ca 2 000 liter vatten krävs för att producera ca 1 kg frukt. Och sist men inte minst, så finns också sociala implikationer att ta hänsyn till. I takt med ökad efterfrågan och stigande vinster för odlare och markägare har avokadoindustrin fått den oönskade uppmärksamheten från mexikanska drogkarteller (Mexiko är världens största producent av avokado, med ca 45% av den totala skörden). Flertalet rapporter vittnar om hur dessa kriminella grupper utövar utpressning på odlarna, där de kräver en del av vinsten och hotar med att orsaka familjemedlemmar eller själva gården skada om de inte samarbetar. Vi har sammanfattningsvis många anledningar till att minska ner rejält på vår konsumtion av avokado, och bör se dem som en lyxprodukt att njuta av någon enstaka gång snarare än något vi äter till vardags.

Bättre alternativ: Hur njuter vi vanligtvis av avokado? Mosad på en bit rostat bröd, helt klart. I guacamole, absolut. Snyggt skivad och serverad som en del av en “bowl”, alla gånger. Skuren i kuber i en sallad och i smoothies – ja och ja. Vad kan vi vända oss till istället, som inte skadar vare sig planet eller människor? Ja, det allmänna rådet är att till toasten och guacamolen testa att använda (frysta) gröna ärtor. Vi vill dock hävda att (torkade) gula ärtor är det som ger guacamole som faktiskt smakar som guacamole – och givetvis har vi ett recept på det här: Guacamole på gula ärtor. För övriga användningsområden så finns det inget klockrent alternativ, men vi slänger ur oss lite idéer i alla fall. I smoothien, kör på en kombination av gröna blad (spenat eller grönkål, t.ex.) och jordnötssmör för en liknande näringsmässig och konsistensboost. Om du köper räddade bananer (som annars skulle ha åkt i soporna – det är det enda sättet vi köper importerad frukt på) så kan du slänga dessa i frysen och sedan tillsätta dem i smoothies för den där krämiga, tjocka konsistensen. I sallader och “bowls”, satsa på kuber av krämiga, rostade, stärkelserika rotfrukter (potatis, butternutpumpa och rotselleri är alla fantastiska), marinerade bönor (företrädesvis de större varianterna) och – återigen – skivor av broccolistam. Om du lägger till rostade pumpafrön blir dessutom näringen likvärdig, eftersom dessa bidrar med nyttiga fetter.

Problem: Importerade färska bär har troligtvis transporterats med flyg, med anledning av deras känslighet och korta livstid som just färska. Det finns inte särskilt mycket mer att tillägga, faktiskt – så när du spanar in de där små trågen med färska bär i butiken i februari, försök att komma ihåg hur de kom dit. Är det verkligen rimligt att vi snaskar i oss färska blåbär från andra sidan jordklotet mitt i vintern, när priset Moder Jord får betala är så in i bängen skyhögt?

Bättre alternativ: Om du spanar in frysdisken, bör du där hitta flera sorters svenska tillika ekologiska bär (blåbär, lingon och hjortron senast vi kollade). Ett ännu billigare alternativ är förstås att du haffar en hink och en kompis och knatar ut i skogen på sommaren, plockar för glatta livet och fryser in kilovis till vintern. Förutom frysta bär, kör på svenska äpplen och päron under vintern.

Problem: Här rör sig dessvärre bekymren bortom törstiga plantor och vattenmängder och involverar ett högst problematiskt steg i framställningen av produkten som vi till sist köper i en påse i affären. Cashewnötter innehåller en frätande olja som frigörs när de skalas, vilket orsakar allvarliga skador på händerna på dem som utför arbetet. Kvinnor utgör majoriteten av de (ofta underbetalda) arbetarna, och eftersom handskar gör processen långsammare – och betalningen baseras på hur mycket en hinner skala per dag – är just skyddsutrustning en ovanlig syn. Om du inte köper ekologiskt odlade, fairtrade-märkta cashewnötter, låt bli dem helt och hållet tills dess att industrin har sett storskalig förändring. En rapport från Human Rights Watch kom ut på temat redan 2011 (och därigenom myntades faktiskt uttrycket “blood cashews”, likt “blood diamonds” eller blodsdiamanter), och eftersom problemen fortfarande kvarstår är det dags för oss konsumenter att använda vår makt för att styra utvecklingen i rätt riktning. Vi hade ingen aning om något av detta fram tills väldigt nyligen, vilket är minst sagt överraskande. Det visar på hur lite vi konsumenter ofta vet om vad som pågår bakom kulisserna – och hur viktigt det är att försöka hålla sig informerad.

Better alternativ: Cashewnötter har stigit till skyarna som en populär ingrediens i vegansk bakning och matlagning – blötlagda och sedan mixade till en silkeslen kräm utgör de en perfekt ingrediens i desserter och såser utan att behöva tillsätta mejeriprodukter, och cashews är också en av de vanligaste huvudingredienserna i vegansk “ost”. De har också varit den traditionella nöten att strössla över olika typer av asiatiska rätter. Känns det fortfarande okej att köpa dem dock, med insikt kring produktionen? Nja, det känner inte vi i alla fall. Solrosfrön fungerar toppen att blötlägga och mixa, och kan användas i såväl efterrätter och såser som ricotta-lik ost. Vad gäller nötter att strössla över en curryrätt, så kör vi på jordnötter alla dagar i veckan.

Problem: Samma som för bär – om baljväxterna inte odlats på nära håll så har de flugits in från Långtbortistan (det står ofta Kenya som ursprungsland på de där små plastpåsarna som de ligger i). Anledningen är densamma för dessa sockerärtor, salladsärtor, haricots verts osv. som för bären: de är känsliga och måste säljas snart inpå skörd.

Bättre alternativ: Till att börja med är säsongen för svenskodlade färska baljväxter (icke att förväxla med torkade, såsom bönorna bland torrvarorna) i den vanliga matbutiken oerhört kort – i den mån den existerar överhuvudtaget. En bondens marknad eller reko-ring kommer förmodligen vara mycket bättre att satsa på, och när du väl är där, köp på dig mycket och frys in till senare! De allra flesta baljväxter växer finfint i det svenska klimatet, och om vi kavlar upp ärmarna och visar både att det finns en stor efterfrågan OCH ett intresse för var vår mat kommer ifrån, så kanske vi kan åstadkomma förändring. It takes a village, som det så fint heter, så upp till kamp! Om bondens marknad-konceptet inte är din grej så kommer frysdisken i matbutiken bli din vän, när du (klokt) väljer bort de där på tok alldeles för beresta afrikanska sockerärtorna. Här finns betydligt mer klimatsmarta alternativ! Vad gäller svenskodlat är det hederliga gröna ärtor som gäller – dessa är delikata och kostar noll och ingenting, så frossa loss allt du kan. Om du expanderar till Europa, så finns det haricot verts, spenat, brysselkål och broccoli att tillgå, baserat på vår senaste djupdykning. Vi uppmuntrar alltid alla till att ta för vana att läsa på baksidan av påsen var innehållet kommer ifrån – särskilt som det är lätt att råka välja fel annars (en stor del av de frysta grönsakerna har åkt ända från Kina, t.ex., vilket är en lång och förhållandevis kostsam transport energimässigt, eftersom maten underförstått måste hållas fryst). Även om vi är väl medvetna om att transporten i sig är ansvarig för en relativt liten del av ett livsmedels klimatavtryck, skadar det sannerligen inte att läsa på och välja det närmaste alternativet. Och när det då kommer till färska baljväxter med alltför många flygmil på kontot, ja då måste vi helt enkelt våga stå emot och säga tack, men nej tack. Och ser vi till färska och inte frysta alternativ till krispiga gröna bönor, så tycker vi att både vitkål och kålrabbi håller måtten. Dessa är krispiga så det förslår, och smaken mild nog. Om rätten du ska laga är mer åt en kall salad än ett varmt mål, så kan äppelskivor vara ett utmärkt substitut (men se till att använda en krispig sort).

Problem: Risfält orsakar årligen enorma utsläpp av metangas och dikväveoxid (mer känt som lustgas). Metan är en växthusgas 30 (!) gånger mer kraftfull än koldioxid (dock mer kortlivad), och utgör en omfattande komponent i den globala uppvärmningen. Den exakta siffran när det kommer till den sammanlagda mängden metangas som risproduktionen gör sig skyldig till är svår att slå fast, men många rapporter menar att det handlar om uppåt 20% av alla metanutsläpp som människan ligger bakom. Med tanke på den akuta uppgift som ligger framför oss – dvs. att minska mängden växthusgaser i atmosfären –  så rimmar vår ständigt ökande efterfrågan på ris lite illa. Vi kan inte fortsätta som vi håller på, med andra ord, utan behöver byta riktning. Dock finns här också en annan aspekt som inte kan eller bör bli förbisedd, nämligen det faktum att ris är ett helt och hållet nödvändigt livsmedel i stora delar i världen, där många är beroende av det för sin överlevnad. Vad blir då den logiska slutsatsen? Ja, att vi som är privilegierade nog att ha andra alternativ tillhands håller oss till dem i de allra flesta fall, och låter de som inte klarar sig utan riset äta det.

Bättre alternativ: Medan vitt, fluffigt ris kan vara alldeles fantastiskt gott, så finns det en hel uppsjö andra sädesslag som kan fylla mer eller mindre samma funktion i matlagning, utan att för den sakens skull orsaka planeten skada (eller bidra med en skopa arsenik till middagen, för den delen, vilket många skulle anse är uppskattat). Här i Sverige har vi t.ex. hel dinkel och matvete som två briljanta alternativ – de har båda en nötig smak och innehåller en mängd nyttigheter (däribland rejält med kostfibrer). Tillaga dessa enligt förpackningens instruktioner samt tillsätt lite buljongpulver mot slutet, och resultatet kommer bli jättegott. Kanske inte så fluffigt och lättviktigt som vitt ris, men båda kan användas på liknande sätt. Om vi vidgar horisonten en smula så kvalificerar sig couscous, bulgur och risoni som mer klimatsmarta alternativ än ris – men kom ihåg att ju mer processad en produkt är, desto mer energi har använts under framställningen. Couscous osv. passerar dock som något mindre “hälsosamma” i känslan, jämfört med den lite rejälare, fullkornsbetonade stilen på dinkel och matvete – så testa runt och se till att äta från båda kategorierna! Risotto kan faktiskt med fördel göras på matvete (och vi har t.o.m. ett recept på en jättegod Winter “Spring” Risotto här, samt Wheat Berry “Fried Rice” också), och till och med linser, för den som känner för att experimentera i köket. Sist men inte minst, så kan det vara roligt att testa blomkålsris. Det är inte ett lika mättande eller energirikt alternativ som ett baserat på sädesslag, men fortfarande jättegott – och som bonus kommer en hel massa mikronäringsämnen med på köpet. Och om inget av dessa substitut kan få oss att ge upp ris, ja då får vi lov att slänga in en sista: den lojala potatisen. Den påminner förstås inte ett dugg om ris till varken form eller konsistens, men nog sjutton är den synonym med svensk mat – och av goda skäl därtill. Svenskar konsumerar mer och mer ris, pasta och exotiska kolhydratkällor, och på samma gång vänder vi ryggen mot stapelvaran av stapelvaror – och ingen bra förklaring har vi att komma med heller. Mer potatis till folket, säger vi. (Se bara till att de är ekologiska, eftersom användandet av bekämpningsmedel är utbrett i konventionell potatisodling.)

Problem: Den intensiva efterfrågan på quinoa har pressat priserna så högt utrikes (majoriteten odlas i Peru och Bolivia) att den lokala befolkningen inte längre har råd att köpa det som varit en stapelvara i århundraden. Skräpmat har sorgligt nog blivit billigare, och de ursprungliga odlingsmarkerna har expanderats och tvingat bort andra grödor, vilket har lett till en minskad biologisk mångfald, utarmade jordar, erosion osv. Med andra ord: låt oss inte ta vad som inte är vårt att ta. Quinoa har odlats i Anderna under de senaste 6000 åren och på samma gång förmått att förse befolkningen med ett näringsrikt livsmedel samt existera i samklang med naturen. Kan vi se till att göra något åt saken, och försöka återställa balansen?

Bättre alternativ: Quinoa blev omåttligt populärt till synes nästan över en natt, och hypades som ett “hälsosamt” alternativ till andra sorters kolhydrater – det är rikt på protein, är glutenfritt och överlag betraktat som ett s.k. superfood. Det används som ett sädesslag i matlagning, men faller vetenskapligt i kategorin frön (likt amarant och bovete – och alla dessa tre klassas ofta som pseudo-sädesslag). Medan vi knappast kan argumentera att quinoa inte har ett högt näringsinnehåll, så kan vi definitivt komma med förslag på andra likvärdiga produkter som inte kommer orsaka planeten skada på väg till tallriken. Men innan vi ger oss in på det området: visste du att det finns svensk quinoa? Företaget Nordisk Råvara (inget samarbete) distribuerar svenskodlad och ekologisk quinoa genom utvalda återförsäljare samt den egna webbutiken, vilket innebär att vem som helst som är sugen på quinoa faktiskt kan köpa det utan att känna minsta dåligt samvete. Är inte det helt fantastiskt? Det har visat sig att quinoa gillar vårt kallare, nordiska klimat! Om det inte känns intressant för dig, så rekommenderar vi hel dinkel och matvete som de bästa alternativen (vilket nämns under “Ris”), två svenskodlade sädesslag som är rika på såväl energi som näring. Dessa innehåller dock gluten, men det gör inte bovete – och det kan också odlas i Sverige, och användas i matlagning på ett liknande vis. För andra förslag på sädesslag och kolhydratkällor, se “Ris”.

*Ett litet tillägg kring jordnötter, jordnötssmör och dess dåliga rykte: det har förekommit fall av aflatoxiner (ett gift producerad av mögelsvampar) i jordnötsprodukter, och det är givetvis inte bra alls. Dock har flertalet studier i ämnet visat på att problemet uteslutande förekommer i u-länder, där jordnötter är en stapelvara och regler för livsmedelshantering tunnsådda. Rapporter hävdar att inköp av jordnötter/jordnötssmör där nötterna odlats under kontrollerade former och själva smöret tillverkats i väst kan betraktas som helt säkra. Vi känner oss helt trygga med att äta jordnötssmör, men vi väljer en produkt som känns hållbart producerad och som kommer från ett väletablerat märke. För de som är intresserade, så köper vi vårt jordnötssmör i hinkar om 1.5 kg från Kung Markatta genom bodystore.com (inget samarbete med varken Kung Markatta eller Bodystore). Det är ekologiskt, räcker länge och blir betydligt billigare i längden, jämfört med att köpa små burkar i mataffären. Det är dock osaltat, men vi rör helt enkelt bara ner 1 1/2 tsk salt per hink vi öppnar, och så var det klart.

Källor 

• 88 Acres: https://88acres.com/blogs/news/water-footprint-of-seeds-vs-nuts
• Climate News Network: https://climatenewsnetwork.net (flertalet sidor)
• Human Rights Watch: https://www.hrw.org (flertalet sidor)
• Livsmedelsverket: https://www.livsmedelsverket.se (flertalet sidor)
• World Wildlife Foundation: https://www.wwf.se (flertalet sidor)
• You Matter: https://youmatter.world/en/benefits-avocados-production-bad-people-planet-27107/

---

Är du intresserad av fler inlägg på temat hållbarhet?