Söndagsintervjun: med journalisten och hållbarhetsprofilen Maria Soxbo

Click here for post in English: The Sunday Interview with journalist and sustainability profile Maria Soxbo

Maria Soxbo är en multitaskande superhjälte. Jo, det är faktiskt sant. Hon driver till att börja med en oerhört välskriven blogg – som brukade handla om inredning men nu fokuserar på hållbarhet i olika former – och befinner sig i den allra främsta framkanten i den svenska miljörörelsen. Hon är en av grundarna till Klimatklubben, författare till flertalet böcker, poddare, moderator, influencer… ja, och där i grunden har hon en journalistexamen också. I våra ögon finns det få som levererar sitt budskap så ödmjukt som Maria. Med en inbjudande och varm ton – tillsammans med självdistans och mycket medmänsklighet – inspirerar, folkbildar och guidar hon alla som vill lyssna, och i kölvattnet ser vi positiv skillnad. På riktigt. Här har vi en människa som vill uppmuntra och peppa istället för att skrämma och skamma, och som klart och tydligt visar på både den enskildes möjlighet att påverka men också vad som händer om vi jobbar tillsammans.

I den här intervjun pratar vi hållbarhet (förstås), men också relaterade utmaningar i föräldraskapet, egenföretagande, driv och gränssättningar – bland annat. Maria delar generöst med sig av sina tankar, och vi råder er verkligen att sätta er bekvämt, luta er tillbaka och ägna ett par minuter åt att ta del av dem. Trevlig läsning!

Vad fick dig att byta spår från inredning till klimat och hållbarhet?

Det var nog flera olika saker, tror jag? Inredningsbranschen började snurra allt fortare, med allt mer kortlivade trender, ”limited edition”-kollektioner och köphets. Jag lämnade modebranschen för många år sedan just för att jag blev så matt av det höga tempot, och på den tiden var inredningsbranschen otroligt mycket mer sansad. Men på senare år har inredning gått samma väg, tyvärr. En god vän till mig, Isabelle McAllister, sa det så bra: ”Jag vill inte jobba med morgondagens sopor”. Och det var lite så det kändes, vi uppmanas att byta ut allt så ofta att det vi köpte igår riskerar att hamna i landfills i morgon.

Samtidigt har jag blivit allt mer medveten om klimatkrisen, och det i kombination med inredningsbranschens uppskruvade tempo går bara inte ihop. Det var otroligt skönt att mer eller mindre kliva av. Jag kan fortfarande älska inredning, beundra god design och inspireras av vackra miljöer. Men jag vill frikoppla det från trender och konsumtion, och se på våra hem som något vi inreder för att leva i – inte för att visa upp i sociala medier.

Om du fick välja en sak som alla skulle göra med avseende på klimatkrisen, vad skulle du säga då?

Göra en klimatkalkylator. Det är så otroligt lätt att fokusera på fel saker, som att börja plastbanta men samtidigt boarda ett flyg så fort det vankas semester. En kalkylator visar var just jag ska börja min förändring för att få störst effekt, så att vi inte lägger för mycket energi på fel saker. Bäst är att googla fram flera olika kalkylatorer och sen jämföra resultaten eftersom de mäter lite olika.

Utöver det – lyft blicken. Se bortom de egna fyra väggarna istället för att sträva efter perfektion. Det är mycket bättre för klimatet att inspirera fem vänner att börja äta mer växtbaserat, åka tåg eller att köpa secondhand, än att ägna dygnets alla timmar åt att nå zero waste. Vi behöver inte en handfull människor som lever perfekt, vi behöver många, många miljoner som förändrar sina nuvarande vanor. Att göra så gott man kan med sina egna utsläpp och sen försöka sänka andras är det vettigaste vi kan göra. Och det blir så mycket roligare att göra något tillsammans också!

“Det är så mycket med vårt nuvarande samhälle som inte gör oss särskilt lyckliga. Vi stressar oss nästan till döds för att hinna jobba så mycket att vi har råd att betala våra enorma lån och köpa saker som vi egentligen inte behöver.”

Sen måste jag lägga till att jag tycker att vi ska försöka se omställningen som något positivt, istället för att tänka på det som uppoffringar. Det är så mycket med vårt nuvarande samhälle som inte gör oss särskilt lyckliga. Vi stressar oss nästan till döds för att hinna jobba så mycket att vi har råd att betala våra enorma lån och köpa saker som vi egentligen inte behöver. De flesta klagar på att tiden inte räcker till och många vill kliva av ekorrhjulet. I ett liv inom planetens gränser blir det ju mycket, mycket lättare att lösa allt detta. Men så är jag ju mer pepp på morötter än på piskor också!

• 

• 

Vilken är den största klimatutmaningen, på ett personligt plan, i ditt liv?

En så udda kombo som ost och vårt gotlandshus! Jag har absolut inga problem att avstå från kött, jag dricker gärna te med havremjölk i, äter vegansk yoghurt till frukost och har hittat toppenbra veganska ersättare till det mesta. Men – ost är min akilleshäl. Det är tyvärr bland det godaste jag vet, och jag har svårt att avstå helt. Så jag försöker byta ut så mycket av övrigt jag kan, och så tillåter jag mig att njuta av ost ibland. Men – de veganska alternativen blir ju allt bättre, så jag har gott hopp om framtiden även för denna ostälskare!

Vårt gotlandshus har vi ägt i över tio år och det är vårt paradis på jorden, men tyvärr ligger det på en ö och kräver färjeresor som släpper ut alldeles för mycket. Vi har hyrt ut det till en annan familj under ett år nu för att känna efter om vi är redo att sälja det och hitta en stuga på fastlandet istället, så någon gång i höst får vi fatta ett beslut. Det är otroligt svårt, när det är ett hus vi köpte med en livstid i åtanke. Men kanske har allt sin tid, helt enkelt.

Vill minnas att halva din familj äter vego medan den andra halvan äter kött. Har det känts som en hållbarhetskonflikt? Hur hanterar du den samt liknande situationer på hemmaplan?

Det stämmer! Jag och min son äter vego, han till 100% och jag till kanske 95% – jag är lite för förtjust i sillen på midsommar och jul för att inte unna mig på högtiderna. Maken och dottern däremot älskar kött. 

I början åt vi alla vego eftersom det är något som alla kan äta, men det blev lite konstigt att halva familjen skulle diktera vad hela familjen skulle äta. Det kändes inte riktigt rättvist. Så nu äter vi faktiskt två rätter per dag, men lagar omlott – jag lagar vego till mig och sonen ena dagen, men tillräckligt så att det räcker även till nästa middag. Maken lagar till sig och dottern andra dagen, och äter rester dagen efter. Vissa rätter gillar alla och är lätta att anpassa, som hemmagjord pizza, och då lagar vi det till alla. Det är lite meckigt och på sikt kanske vi löser det annorlunda, men just funkar det och varenda rest går åt vilket faktiskt minskat vårt svinn istället även om familjens klimatavtryck förstås tyvärr ökat en del.

Det här har aldrig varit en konflikt i familjen, däremot känns det viktigt att alla ska få vara med och bestämma och att vi hittar lösningar som känns okej för alla. Vi provar oss fram helt enkelt. Ni får fråga mig igen om ett år! 

Vad upplever du är det svåraste när det kommer till hållbarhet och föräldraskap?

Två saker: att jag vuxit upp med helt andra förutsättningar, och att inte alla andra föräldrar resonerar som jag. Det första handlar om att jag till exempel rest massor i mitt liv, jag har besökt USA, Australien, Island och Sydafrika och älskat varenda sekund av alla mina resor. Jag skulle verkligen vilja unna mina barn samma typ av upplevelser, men med facit i hand var det ju jag som var aningslös – det vill jag inte föra vidare till mina barn.

Det andra är att ju äldre barnen blir, desto lurigare blir det att vara principfast. Än så länge är vi relativt förskonade, men det är klart att sånt som utlandsresor, nya telefoner, märkeskläder och annat kommer att komma på tal ju mer mina barn jämför sig med sina kompisar. Och just nu är det hållbara livet inte norm, så vi kommer att sticka ut – och det är förstås en utmaning när ens åtminstone näst värsta mardröm som förälder är att ens barn inte ska få vänner för att de inte passar in. Jag har inga bra svar här, utan vi får nog ta ett steg i taget, försöka ge våra barn kloka värderingar och hålla tummarna för att de hittar allt fler likasinnade vänner. Och förstås göra vad vi kan för att samhället ska ställa om så fort som möjligt så att hemester och secondhand blir norm.

Hur mycket klimat pratar du med dina barn?

Det är först nu vi börjat prata om det, nu när mina tvillingar snart fyller åtta. Än så länge håller vi det ganska enkelt förstås, och vi pratar nog mer om miljö och natur än klimat fortfarande. Men båda mina barn gästspelade i min och Emma Sundhs podd Plan B-podden när vi gjorde ett klimatavsnitt, och det visade sig att de har rätt bra koll ändå. Att lyssna på dem där känns i hjärtat varje gång, men jag klickar igång avsnittet då och då för att påminna mig om varför jag gör det här.

Jag vill absolut inte skrämma dem, de kommer att bli stora nog att ta till sig nyheterna själva tids nog. Men jag vill att de ska ha lite koll på varför vi drömmer om tågsemester istället för att ta flyget och hur det kommer sig att vi försöker att undvika att kasta mat, för jag tänker att kunskap är makt.

Jag vill också förbereda dem så gott jag kan för ett liv inom planetens gränser, så att omställningen inte blir så tuff för dem. På vissa områden har vi lyckats bra, mina barn frågar automatiskt om vi kan kolla på Blocket eller Tradera när de är sugna på att köpa något för sina veckopengar. De har nästan bara begagnade kläder, vilket aldrig varit ett problem – för dem kan en ”ny” tröja absolut ha burits av någon annan först. Det är jag stolt över, att för dem är begagnat faktiskt norm. Dotterns kärlek till korv och kött däremot är ju inte riktigt att förbereda henne på framtiden, men vi får ta ett steg i taget.

Varifrån kommer ditt driv att verka för positiv förändring?

Jag vet inte riktigt, det är nog något som kommit med åldern tror jag. Jag blir allt mer frustrerad av att stå vid sidlinjen och titta på när något inte funkar eller borde förändras, och jag mår bra av att känna att jag gör något – oavsett om det räcker eller inte. 

Sen har jag gång på gång fått bevisat för mig att de flesta av oss kan uträtta mycket, mycket mer än vi tror, trots att vi inte är rika eller har politisk makt till exempel. Det gör att det liksom är spännande att testa – kan jag göra skillnad om jag verkligen försöker? 

“Sen har jag gång på gång fått bevisat för mig att de flesta av oss kan uträtta mycket, mycket mer än vi tror, trots att vi inte är rika eller har politisk makt.”

Min blogg är verkligen inte stor jämfört med många andras, men jag har ju trots allt en större plattform än många andra. Det skulle kännas konstigt att inte ha något större syfte med den än att försöka bli känd eller, ännu värre, uppmana andra till konsumtion. 

Får du ta emot många vassa kommentarer och elaka ord på t.ex. blogg och Instagram? Om ja, hur håller du dem på avstånd och ser till att de inte äter upp dig?

Faktiskt väldigt lite, vilket jag är otroligt glad för! Mina läsare är generellt dels kloka och trevliga, dels konstruktiva om de vill kritisera något. De allra, allra flesta som har synpunkter på innehållet lägger fram kritiken på ett sakligt sätt, och då blir jag bara glad över att få möjlighet att rätta till något som blivit fel eller nyansera en text där jag glömt något perspektiv. Jag kan inte önska mig bättre läsare, och jag vet att andra som skriver om hållbarhet får stå ut med betydligt mer kritik så jag känner mig lyckligt lottad.

Jag tycker varenda röst om hållbarhet behövs, och därför blir jag så otroligt ledsen när människor som verkligen försöker inspirera till hållbarhet får kritik för att de inte är perfekta. Risken är så stor att de till slut inte orkar, och vad blir det kvar om de hållbara rösterna tystnar?

Foto av Caroline Solberg.

Du balanserar personligt och privat så fantastiskt bra i sociala medier. Har det alltid varit lätt, eller hur hittade du dit?

Jag har nog alltid varit en person med relativt hög integritet. Jag har till exempel under alla år som inredningsbloggare aldrig ställt upp på ett hemma hos-reportage eller visat mer än valda glimtar av mitt hem. Mina barn har knappt varit med på bild, och i de få fallen det har hänt så är det så gott som alltid utan att visa deras ansikten. Jag är sällan med på bild själv heller, om sanningen ska fram – men det handlar nog mer om att jag inte är så bekväm framför kameran, hehe. 

Jag dömer förstås ingen som visar upp sitt hem och sin familj, det finns inget fel i det alls. Ni gör ju det till exempel med bravur, och det är så inspirerande att följa er! Men i och med att jag är journalist i grunden är jag van att inte sätta mig själv i fokus, och det har nog fått färga mitt innehåll också. Så jag är inte så bjussig med inblick i mitt liv, men däremot tycker jag om att vara personlig. Jag gillar att prata om vad som rör sig i mitt huvud i hopp om att skapa igenkänning och få läsarna att relatera. Samtidigt vill jag verkligen ha ett privatliv, och känna att mitt hem tillhör min familj och inte tiotusentals främlingar. Det har aldrig känts som fel beslut, även om det vissa inspirationslösa dagar nog hade varit ganska bekvämt att bara smälla av en bild på ett någorlunda välstädat hörn här hemma och skriva om det, ska erkännas …

Vad anser du är den största utmaningen med att vara egenföretagare?

Att hitta balans. Mellan jobb och fritid, mellan inkomst och tidsåtgång, mellan ideellt arbete och betalda uppdrag. Det bästa uppdraget är det där jag har roligt, får tillräckligt betalt för att motivera tidsåtgången och samtidigt känner att jag gör något bra och viktigt. Det är svårt att kombinera allt det jämt, men jag lyckas allt oftare. 

Vad har du för personliga karriärmål?

Att kunna stå för allt jag gör till 100 procent och att jag och mitt företag ska göra någon form av samhällsnytta på något plan. Jag är nog inte i mål riktigt ännu, det är klart att det blir kompromisser ibland. Men jag känner allt oftare att jag lägger min tid på rätt saker, och det är en känsla som lätt trumfar en hög inkomst.

Vad tycker du är roligast med ditt jobb?

Att jag bestämmer själv! Haha, det låter så envåldshärskar-aktigt när jag skriver det, men jag har varit min egen chef i mer än tio år och vid det här laget känns det ganska främmande att inte få bestämma över min egen tid. 

Sen älskar jag att få forma min försörjning efter vad jag vill jobba med. Det har så klart förändrats med åren, och det måste ju också leda till så pass stora inkomster att jag kan leva på det. Men jag har faktiskt upptäckt att ju krångligare jag är och ju hårdare krav jag ställer på vad jag kan tänka mig att jobba med, desto enklare blir det att ta betalt för det jag gör. 

När mår du som bäst?

Lediga sommardagar på Gotland där det inte finns några måsten, bara lugn, ro, god mat och vackra omgivningar. Men de måste kombineras med motsatsen också – intensivt kreativa dagar där jag får engagera mig i något, vända och vrida på ett problem, spåna lösningar med andra och lära mig något. Det är kontrasterna som gör livet!

Hur ser en perfekt dag ut för dig?

Ett morgondopp i havet, en sconesfrukost med familjen till tonerna av Billie Holiday, ett roligt jobbuppdrag på förmiddagen, en lite för lång lunch med någon jag inte träffat på länge, en ledig eftermiddag med vänner där vi hinner med både en utställning, en loppisrunda och en restaurangmiddag och sen hem till fredagsmyset med barnen och en bra tv-serie med maken när de somnat. Puh! Allt det kan man väl klämma in på en dag, va?

Vad är dina favoritplatser i Sverige?

Gotland! En magisk plats som känns uråldrig och föränderlig på samma gång. Jag älskar närheten till havet, att det finns så mycket historia och att naturen är så unik där. Men jag älskar också att det varje sommar poppar upp nya, charmiga restauranger och kaféer, så att det alltid finns något nytt att upptäcka. Jag har mer än en gång övervägt att flytta dit för gott.

Och så det vi frågar alla: vad är din favoritsmak på glass?

Så sjukt att detta var den svåraste frågan! Jag är inte så smaktrogen, tydligen. Antingen vill jag ha gammeldags vaniljglass om det är till typ en rabarber- eller äppelpaj, eller så vill jag botanisera bland de 260 smakerna på Glassmagasinet i Visby hamn och hitta den perfekta kombinationen där.

Tack snälla, Maria, för att du ville ställa upp! Vi fortsätter att se till dig som en stor inspiration, och hoppas att våra vägar kommer korsas många gånger till i framtiden. Vill du veta mer om Maria? På hemsidan mariasoxbo.se hittar du ändlöst med högkvalitativt material på tema hållbarhet, boken Gör skillnad (skriven tillsammans med Emma Sundh och Johanna Nilsson) borde vara närmast obligatorisk läsning för alla och på Instagram följer du Maria genom @mariasoxbo.se.

Den översta bilden har tagits av Caroline Solberg. Övriga, om inget annat anges, av Maria Soxbo.

  Share this post!

Fler söndagsintervjuer i vår serie:

---

Senaste blogginlägg